Entombed – Morning Star – 2002

Jag har väl aldrig direkt lyssnat på Entombed även om jag förstås har varit medveten om deras musikhistoriska betydelse när det gäller skandinavisk death metal. Det var åtminstone vad det en gång i tidernas tidiga gryning sades att den här musikstilen kallades för och det hörs väl kanske att det är pionjärer på området som framför musiken, men jämför man med extremare band av i dag är det här inte särskilt utmärkande. Det finns väl några påhittiga gitarriff emellanåt men inget så där väldigt utmärkande. Sången, i den mån man kan kalla det för sång, något grymtande eller growl som det brukar kallas, är väl inget vidare. Det är ganska jobbigt att lyssna på för även om det finns poänger här och där är det mest påtagligt hur påträngande och påfrestande det är att lyssna. Jag skulle till och med sträcka mig så långt som att påstå att det faktiskt är ganska skönt när skivan är slut och tystnaden infinner sig. Dock funderade jag väldigt länge på hur jag skulle bedöma det här. För jag tror att de som gillar den här typen av musik tycker det här är väldigt bra. Samtidigt känns det ohållbart att göra en betygsättning baserat på ett estimat av andra människors smak och att utgå från sig själv känns nödgat. Och jag tycker faktiskt inte det här är något vidare några spår är självklart bättre än andra, men ingenstans når det över gränsen till hyfsat och många av låtarna är också sämre än så. Ett lite ojämnt album, även om det hela tiden befinner sig på den nedre delen av skalan alltså.