Vinylsamlandets återkomst

Lånad bild, inte mina skivor
Det är inte det att jag har slutat att skriva, snarare tvärtom faktiskt. Det har blivit mest på engelska och på huvudbloggen ActiveContext.net. Men jag känner ändå att den här svenska delen har fått stå i skymundan ett bra tag nu. Det är liksom så jag funkar verkar det som. Antingen gör jag något maniskt så in i helvete eller inte alls. Den här bloggen har legat så pass orörd så länge att den var alldeles full med spam när jag skulle dra i gång den igen. Den var faktiskt så full med spam att jag inte längre fick det ursprungliga temat att fungera längre.
Det tog mig några dagar att fixa till eftersom jag inte är den snabbaste på det sätter. Särskilt inte när jag har annat som tar min tid, energi och kraft. Men strunt i det nu. Jag tänkte upplysa om att jag har dragit i gång ett gammalt intresse igen. Jag har nämligen börjat samla på vinylplattor igen. Sannolikt kommer jag aldrig att komma i gång igen till de nivåer jag låg på i min krafts dagar, när man verkligen letade efter något specifikt och kunde lägga ganska många hundralappar på det man till slut hittade. Åtminstone skulle det ha varit många hundralappar i dagens penningvärde.
Mest gammal hårdrock
Jag har en del kvar från förr, mest gammal hårdrock som knappt vågar spela eftersom jag är rädd för att de inte har åldrats med värdighet. En del har jag tråkigt nog sålt, jag behövde väl ett sätt att finansiera mina inköp på den tiden. Numera är man, kanske inte välbärgad, men i alla fall av en ekonomisk status som gör att man inte behöver vända och vrida på pengarna för att köpa en skiva eller två.
Och, som jag sa, det lär inte bli aktuellt att spendera en förmögenhet heller. Själv grejen med allt samlande egentligen är inte att till slut stå med en komplett samling av något. Särskilt inte idag när internet har underlättat betydligt. Egentligen skulle man kunna lägga ut en köpes annons på någon social media och några dagar senare ha en komplett samling, bara man har tillräckligt med pengar. Så var det inte förr. Då var det jakten som var det roliga, skivmässor och second hand.
Det är det jag vill göra, jag vill hitta den här roliga skivan som inte alla andra letar efter. Självklart har jag mina preferenser, men även om jag är en gammal hårdrockare är det inte de skivorna jag är ute efter. Inte normalt sett i alla fall. Det är klart att om jag skulle stöta på någon platta till ett bra pris skulle jag nog slå till. Men egentligen handlar det för mig om nostalgitrippar. Jag skaffar mycket udda och konstiga grejer. De är i alla fall konstiga för mig.
Ett kul omslag
Det spelar inte så stor roll vad det är för musik många gånger. Ett kul omslag kan ibland vara halva nöjet. Och framför allt är det upptäckarglädjen som är mysig. I dessa streamingtider kan man visserligen få sin beskärda del av upptäckande genom att logga in på valfri musiktjänst och låta algoritmerna jobba för en. Men det blir inget fokus, jag vill välja själv vad det är jag ska lyssna på. Dessutom känner jag att digitals lyssnade oftast blir på bekostnad av upplevelsen.
Man kan sätta på sig hörlurarna och lyssna på en spellista medan man gör något annat. Men förr i världen, när jag var ung. Det låter som jag vore 150 år gammal och det är inte riktigt sant. Men då lyssnade man på det man köpte. Det var en särskild stund när man kom hem med en ny platta som man hade inhandlat i en fysisk skivbutik. Samma sak när CD kom egentligen men det blev inte riktigt samma äventyr av det. Det var enklar med CD helt klart. Man behövde inte vända på skivan och tekniken gjorde att det blev bättre ljud billigare. Det är åtminstone en sida av sanningen. De riktigt hängivna vinylnördarna hävdar förstår att inget låter lika bra som en ordentlig vinylplatta.
De senaste veckorna, kanske månaderna har jag besök second hand butiker och bläddrat i vinylbackarna. Det är en helt annan sak att ta i stora klumpiga vinylomslag är de fjuttiga CD-askarna. Det är riktigt grejer liksom. Men även om jag har köpt och tyckt att jag har kommit hem med roliga grejer, kanske rent av grejer som skulle ge en ekonomisk vinst om jag skulle sälja dem, har jag inte riktigt haft tiden och orken att faktiskt lyssna på det jag har köpt. Det har hamnat i en hylla och sen inget mer. Inte ens i ordning om jag ska vara helt ärlig. Bara rakt in där det fanns plats.
Nya möjligheter
Men nu har jag skaffat en möbel specifikt avsedd för mina vinyler, de gamla och de nya jag har släpat hem. De senaste dagarna har jag också börjat lyssna på dem. Min utrustning är inte tillräckligt bra för att det ska låta så bra som det skulle kunna men där är ändå en obeskrivbar känsla att sätta på grammofonen, lagga på skivan, höra det välbekanta knastret när nålen når de yttre spåren på skivan. Hur knastret sedan avtar för att bli tämligen ljudlöst när musiken börjar. Samtidigt sitter man och studerar skivomslaget. Man kanske har ett textblad som man kan läsa med i när man lyssnar.
Men man gör inget annat. Man lagar inte mat samtidigt som man lyssnar, man tränar inte, man har inte musiken på lite grand i bakgrunden. Huvudsyftet är att lyssna på musiken och fingra på den fysiska produkten.
Det finns också en historisk prägel på det hela. Åtminstone om man går lite längre tillbaka i tiden. Det finns musik utgiven på vinyl och stenkaka som man aldrig skulle få höra annars. Det finns massor som är utgivet digitalt och massor som är utgivet på CD (som i och för sig är digitalt) men det finns samtidigt så mycket som inte är det. Och det fysiska mediet är oslagbart även om dagens ungdomar kanske har svårt att ta till sig det konceptet.
Bulgarien
För bara några dagar sedan bläddrade jag fram en skiva med Mungo Jerry i second Hand butikens skivbackar. Jag tyckte att den såg kul ut så den fick följa med hem. Idag lyssnade jag på den och upptäckte att det var en platta pressad i Bulgarien. Det tyckte jag var kul. Det kans inte finnas så många skivor hos oss här i Sverige som är pressade i Bulgarien? Nu verkar det inte vara någon dyrgrip och det var absolut inget mästerverk på något sätt. Men kul kuriosa. Jag har också köpt på mig en hel del alster av gamla svenska artister. Artister som var gamla och utdöda redan på mina förändras tid höll jag på att säga.
Jag tycker det är kul och min samling lär aldrig bli komplett. Visst finns det vissa saker jag hellre skulle köpa än annat. Och en del jag skulle ge betydligt mer en ett par tior för men man ska passa sig för att vara allt för tydlig med vad man letar efter. Det vet jag av erfarenhet. Man uttrycker en undran någonstans på sociala medier och vips får man erbjudande att köpa för fantasipriser. Det finns alltid de där samvetslösa ockrarna som vill tjäna några kronor på någon annans desperation till en komplett samling.
Och jag är väl för den skull inte bättre själv. Nu kanske jag är det, nu get jag hellre bort dubbletter än att försöka sälja dem. Men för några år sedan gjorde jag också pengar på andras desperation.
Tillbaka till början
Vad vill jag säga med det här då? Tja…egentligen inte mer än att jag har hittat tillbaka till början. Det var väl skivor som var bland det första jag började samla seriöst på. Ölburkar och annat bråte raknas inte. Det ska bli roligt att gå igenom vinylsamlingen igen, verkligen lyssna på det man har och uppskatta själva handlingen i stället för att bara ta musiken förgiven bara för att man har mobilen med sig.