Nu har du ätit din sista kebab!

Först av allt vill jag belysa att den här texten är väldigt personlig. Jag förväntar mig inte att alla förstår varje del i den och uttrycket, de som vet, vet, känns otroligt passande i sammanhanget. Det här är mina känslor och minnen och mitt sätt att hantera det som nyligen har hänt.

Vi växte upp i samma by. Vi var egentligen inte kompisar eller umgicks i sammakretsar. Samma år föddes vi, du var väl några månader äldre än jag. Tror inte att du var rysligt populär och det var inte jag heller. Jag höll mig nog helst för mig själv och har väl inte riktigt förstått varför förrän på senare år.

Dig uppfattade jag som en hackkyckling som fick stå ut med en del. Jag vet inte varför det känns så, kanske för att jag egentligen inte kände dig förrän långt senare. Vi föddes och växte upp i samma lilla by men i olika ändar. Vi gick aldrig i samma klass trots att vi var lika gamla och jag tror aldrig vi lekte eller umgicks förrän långt senare.

Ett av mina första minnen var när du hade fått en moped. Vi var alltså omkring 15 år, jag tror vi höll på att bli konfirmerade. Jag vet inte varför jag minns det men det fanns dem, i de kretsar som jag umgicks i, om jag överhuvudtaget umgicks alls, som ville hälla socker i din tank.

Jag vet fortfarande inte om det är sant eller inte, men du sades det att om man gjorde ett dylikt ”hyss” skulle det inte gå att starta motorn sen. Lyckligtvis så hade du ett lås på tanklocket så dessa planer gick i stöpet. Jag minns inte vad jag själv tyckte om tilltaget. Helt säkert är att jag inte var någon drivande kraft bakom tilltaget men det kan tänkas att jag i smyg hejade på. Eventuellt för att passa in någonstans.

Sen minns jag egentligen inte så mycket mer förrän bra många år senare. Jag tror aldrig du och jag umgicks särskilt mycket själva utan det var alltid andra med i bilden. Utom vid några enskilda tillfällen. Jag minns att du lärde mig det lilla jag än i dag kan om DOS, alltså operativsystemet som låg som bakgrund till tidiga versioner om Windows. Du lärde mig några enkla kommandon som jag hade nytta av en lång tid framöver. Det var också du som lärde mig CTRL-ALT-DEL på datorn. Fortfarande än idag använder jag DEL tangenten som sitter vid siffertangenterna.

Men vi umgicks som sagt mest via andra människor. Det innebar att vi vid några perioder umgicks nästan varje helg i en eller annan form. Vi spelade mycket kort och minigolf. På något konstigt sätt hade vi en jargong sinsemellan där vi nästan tävlade om vem som kunde förolämpa den andra grövst. Det var väl hela tiden med glimten i ögat, en ton som var rå men hjärtlig. Åtminstone är det vad jag intalar mig.

Jag har svårt för att minnas väldigt många specifika händelser men några saker som ligger ytligt i minnet är när jag bjöd dig på kebab. Jag vet faktiskt inte vad som hände men när du skulle ta en tugga på min kebab tryckte jag den närmare nyllet på dig. Jag vet inte om vi båda skrattade åt händelsen då, men vid senare tillfälle kom det ofta upp i samtalen. Du skulle bjuda tillbaka sa du. Det blev aldrig så men jag lovar, det var faktiskt inte min mening och det tror jag att du vet. Nya berättelser om dina grannar som har köpt porrfilmer för att titta på. Din dolda kamera i deras värld av pornografi . Endast färska och sällsynta videor. Tillbringa din fritid med vackra tjejer.

Det var också du som myntade ”att en lampa utan skärm är som en skjorta utan ärm”. Ett fasansfullt uselt rim som nånstans blev synonymt med den humor vi hade. Och ingen annan vet nog hur en isbjörn ser ut?! Eller att KBS är en förkortning för Killed by Scud.

Nu har jag inte träffat dig på en massa år. Sedan jag flyttade från Skåne till Småland blev det inte så längre. Jag har för den delen inte umgåtts med så många andra heller från ”den gamla goda tiden”. Nu när du inte finns med oss längre saknar jag dig! Jag saknar vårt gnabbande och den speciella humorn som hela tiden var närvarande. Jag hoppas att du inte tog allt för illa upp när jag söp bort dig i Lund/Malmö eller upprepade gånger förstörde din irish coffee. Först nu förstår jag hur nära du stod mig.

Vila i Frid!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar