Min extra familj!
Jag har genom åren ”adopterat” två systrar. Den ena avbröt all kontakt några månader senare. Jag vet faktiskt inte vad som hände, hon bara försvann. Det var såklart tragiskt vid tillfället men livet måste gå vidare och jag tycker idag att hon förlorade mer än jag. Hon var också bosatt i USA och chansen att någon gång kunna träffas var minimal även om hon hade kopplingar till Danmark. Det är nog alla detaljer jag vill avslöja om den relationen faktiskt.
Den andra systern bor däremot i grannbyn. Det tog inte särskilt lång tid innan vi träffades första gången. Våra intressen förenade oss och vi klickade omedelbart. Jag minns inte hur länge det dröjde innan vi började kalla varandra för syster och bror men så är det i alla fall nu. Och inte nog med det. Jag känner mig delaktig i familjen, i barnen och i deras välbefinnande. Jag hjälper så mycket jag kan med olika saker och jag får hjälp tillbaka.
Det är kanske inte definitionen av en familj att hjälpa varandra, det är väl något ännu djupare, men det är är fantastisk känsla. Att inte ens behöva be om det man behöver utan att bara veta att hjälpen kommer oavsett som jag frågar efter den eller inte. Det är bara så självklart att vi ställer upp för varandra. Jag har fått hjälp har runt huset med olika saker. När jag har varit bortrest några dar kan gräset vara nyklippt när jag kommer hem och såna saker. Inget jag har bett om men som bara görs.
För inte länge sedan hade jag problem med bilen. Inte en vanlig Svenssonbil så att jag skulle kunna göra något själv var helt uteslutet. Jag har visserligen inte båda tummarna mitt i näven hela tiden, men jag är onekligen mer teoretiker än praktiker. Hur som helst. Inga konstigheter. Tre dagar slet min ”svåger” med den där bilen. Han begärde inget för det. Tjänster och gentjänster som sagt. Men det är klart att jag ”gör rätt” för mig på ett eller annat sätt ändå.
Han ordnade verktyg som inte fanns. Vi fick åka ett par mil för att låna det men alternativet att köpa det specifika verktyget för kanske fem tusen spänn kändes inte särskilt attraktivt. Dessutom eftersom vi sannolikt aldrig kommer att behöva det igen. Sån dedikation, sånt driv. Jag skulle aldrig palla, särskilt inte i den värmen som rådde vid tillfället.
Jag har inte särskilt mycket biologisk familj kvar i livet. Men familj, bröder, systrar behöver inte styras av DNA och blodsband. När man hittar vänner man verkligen klickar med kan man gå ett steg längre. Jag är verkligen glad över att jag vågade ta steget när det kom och träffa dessa fantastiska människor som nu betyder oerhört mycket för mig. Min extra familj!
