100 Sidor! Mer än halva manuset!

100 sidor är nu genomgånget och omskrivet. Det är lite mer än hälften av all text. Jag har tait bort lite, men också lagt till en del som jag hade missat första gången. En del passager mellan de olika delarna behövdes skrivas om för att få lite mer flyt. En viss ambition att förkorta meningsbyggnationerna har också framkommit. Kanske behöver jag gå igenom texten ytterligere en gång när jag är klar men det får vi se framöver. Nu bluder jag på ett nytt smakprov 🙂

Jag började isolera mig helt. Med människor skulle jag inte ha med att göra. Inte i fysisk form i alla fall. Självklart var jag fortfarande tvungen eftersom jag hade ett jobb där jag var tvungen att fysiskt närvara. Men det var inte samma sak längre. Glädjeämnena och kollegorna som hade försvunnit gjorde att det mer eller mindre var en plåga att gå dit. Jag kom inte överens med min chef och inte med mina kollegor heller.

Jag tyckte att många av dem var mer eller mindre idioter. Det gjorde inte sitt jobb och jag anser än idag att jag blev utsatt för vuxenmobbning. Och inte bara jag heller för den delen. Det var inte ett hälsosamt arbetsklimat på den arbetsplatsen. Det var mycket skitsnack bakom ryggen på folk. Det var i sig inget nytt. Det hade förekommit tidigare också men eftersom jag hade få personer att anförtro mig åt så blev det mycket påtagligare för min del. Det blev svårare att acceptera de som aldrig, jag säger åter igen a-l-d-r-i-g sagt sina klagomål direkt till mig.