Korrekturläsning

För inte många dagar sedan snappade jag upp en historia jag ansåg behövde berättas. Den är inte min och jag har inget med dess tillkomst att göra. Dock kände jag att det fanns en möjlighet för mig att vara och påverka. Påverka på det sättet att manuset kommer ett steg närmare bokform. Trots att det egentligen är helt utanför min ”comfort-zone”, tog jag kontakt med författaren och erbjöd mig att hjälpa till med korrekturläsning. Det är heller inget som faller inom min comfort-zone. Det är inget jag har gjort förr och inget jag trodde att jag skulle vara speciellt bekväm med.

Jag tänkte väl som de flesta gör, ”inte kan väl jag…” Och nej, jag kan inte. Jag var alldeles för frånvarande på skolans svenskalektioner för att kunna påstå att jag har det minsta koll på grammatisk eller sats-lära. Men jag har trots allt en bok i bagaget och som jag är väldigt stolt över. För att skriva den behövde jag heller ingen formell kunskap, jag gick mer eller mindre på instinkt och känsla på hur man bör uttrycka saker och ting.

Men nu sitter jag alltså här, ett par dagar senare och korrekturläser en historia som fängslar mig totalt. Ja, det finns problem i berättandet och det kanske inte är helt färdigstrukturerat. Men historien, jag älskar verkligen historien. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att denna berättelse ska nå ut på marknaden. Det är en viktig historia som förtjänar att berättas och redan efter några få rader var jag helt tagen.

Här och nu kommer jag inte att avslöja vad det handlar om. Det är inte min sak att göra, det är författarens. Men det jag kan avslöja är att jag har svårt för att lägga ifrån mig uppgiften med korrekturläsning och är snart halvvägs igenom manuset. Antagligen behöver det går igenom flera gånger till, såsom de flesta bokmanus behöver. Men jag känner starka förhoppningar att det kommer att bli bra det här. Riktigt bra!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar