Ny framsida och ett nytt smakprov :-)

Utbränd

Åter igen har jag lekt med en eventuell framsida till boken. Jag har kommit fram till att jag inte vill vara på bild på omslaget. Åtinstone inte den där bilden. Den passar inte med budskapet jag vill förmedla. Antagligen måste jag ta nya bilder i så fall och antaglgen måste jag anlita någon som har fallenhet för grafisk formgivning. Jag tycker det är kul att pyssla med, men jag har inte fallenhet för det. Jag kan inte se vad som är snyggt of lockande.

Men min skolgång gick som en dans, inte någon gång tänkte jag på några konsekvenser av mitt handlande. Att jag hade mina undervisningsböcker sönderrivna i en påse med mig till lektionerna, eller att jag och en av mina dåvarande kamrater turades om att kasta ut varandras böcker från tredje våningen. Det bekom mig inte. Det var liksom bara en kul grej. Samma kamrat var mig ofta behjälplig när det gällde att rymma från andra lektioner. Snart kom vi på knepet att ta en av de överblivna stolarna i klassrummet och kasta den i motsatt riktning från dörren. I kaoset som skapades passade vi på att smita, övertygande om att ingen skulle märka det.

Man kan fråga sig vad vi egentligen hade gemensamt att bygga vår vänskapsrelation på, frånsett ambitionen att smita från lektionerna? Men just då var vi verkligen tajta polare och det var precis det som räknades! Nu när jag är över femtio år fyllda och en aning lugnare och mer eftertänksam funderar jag över hur det hade kunnat bli så. Hade det varit idag hade jag genomskådat kamraten som visade sig inte vara lika ”hardcore” som jag själv. Det fanns liksom något fejkat över honom. Vi var inte vänner på riktigt, vi bara utnyttjade varandra och verkade inte inse det. Inte någon av oss. Det är kanske det som ungdomsvänner är? Fejkade och tillfälliga, ömsesidiga utnyttjanden för att slippa ensamheten.

 

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *