Film, Musik, Litteratur, Tankar
Rio Grande Mud (1972) – Det är väl egentligen inte mycket som är nytt under solen jämfört med First Album. Trion fortsätter i samma spår som tidigare och gör ytterliggare en stabil bluesrockplatta. Gibbons står ånyo för det mest av materialet och när han inte tagit hjälp av Bill Ham som producerar igen, eller de andra bandmedlemmarna är det kan själv som är krediterad författarskapet. Nu spelar det väl förvisso inte någon större roll vem...
ZZ Top’s First Album (1971) – Om man, som jag, upptäckte ZZ Top i samband med deras, nästan osannolikt framgångsrika, genombrott med Eliminator 1983 och sedan går tillbaka i tiden för att upptäcka rötterna kommer man inte att känna igen sig en enda smack. Början på karriären var totalt skiljd ifrån vad som senare skulle bli enorma publikframgångar med musikvideos på MTV etc. och är mera en korsning mellan klassisk blues boogie och bluesrock. Sättningen...
Gary Moore behöver förstås ingen närmare presentation för oss 80-talister med rötter i hårdrocken. Scars däremot var i alla fall för mig en tämligen okänd historia. Det är trots att det gjordes så sent som 2002 inte en bluesplatta, en stil som skulle prägla de sista åren av Gary Moores liv. Ok, om jag ändå måste förklara så började Gary Moore sin bana som hårdrocksgitarrist i diverse band, bland annat Thin Lizzy, innan han blev...
När jag ser skivomslaget där Alison Young poserar med en saxofon gör jag egentligen ingen koppling till vilken slags musik albumet innehåller. Naturligtvis borde jag förstå att det är en saxofon långt fram i ljudbilden men det fattade jag inte. Jag borde väl också ha fattat att saxofon antyder en jazz-platta. Det gjorde jag kanske delvis men verkligen inte fullt ut. I min fördomsfulla värld spelar inte kvinnor jazzsaxofon och jag tänkte att det skulle...
Ibland får jag mina ryck och börja lyssna på något jag inte har en aning om vad det är – Som Filippa Giordano! I mina ögon eller öron, vilket som nu är lämpligast i sammanhanget, säger mina fördomar att det borde handla om ganska lättillgänglig pop. Inget utöver det vanliga men som passar som bakgrundsmusik när man ändå sitter och gör ingenting. Till viss del stämmer väl det kanske. Men det är också lite mer...
747 är ett polskt punkrockband som har en hel del attityd. Mina kunskaper i det polska språket förhindrar mig dock från att förstå ett enda ord av deras budskap. Men.. Om jag använder Google Translate från jag i alla fall fram att albumtiteln Jeden Za Wszystkich betyder ungefär En För Alla. På något känns det lite som en av grundpelarna i den typen av musik. Om det nu handlar om traditionella punktexter i alla fall....
När jag första gången kom i kontakt med Anthrax så var det inte genom debutplattan Fistful of Metal utan genom deras stora genombrott Among the Living. Och ska sanningen fram har jag inte lyssnat jättemycket på Anthrax genom åren trots att de tillhör ”the big four of Thrash Metal” tillsammans med Metallica, Megadeth och Slayer. Dock har jag alltid gillat deras humor och att de verkar ha distanserat sig från klichéer i mångt och mycket....
På Unreconstructed finns till exempel titlar som Chain Gang – How would you like to be gang banged by the chain gang? My Name is Satan och Please Stand up – Will all the chicks with dicks please stand up so we’ll all know who’ll not pick up [..…] I want a hot little woman with a hot little hole, I don’t want nothing with a telephone pole. Man kan väl tycka att Rebel Son går över gränsen för vad som är smakfullt ibland men jag tycker de gör det med charm och med glimten i öget.
När Let me Rock you med Peter Criss kom ut i början av 80-talet var det nog lite av en överraskning för de flesta. I alla fal dem som kan sägas tillhöra den krets som intresserade sig för den här skivan. Och som jag samtigt umgicks med. Det var förstås inte så många eftersom jag oftast har varit tämligen ensam om mitt musik intresse bland dem jag har umgåtts med. Och då särskilt den typen...
Att en skiva från 2010 är inspelad i mono här till ovanligheterna men så ligger det faktiskt till John Mellencamps No Better than this. Det är inspelad med en enda mikrofon som gjorde förr i tiden och är heller inte mixad enligt moderna principer. Detta gör att det inte låter så lite retro om den och det kräver, enligt mig, en aning mer av kompositionerna än när man kan tricksa och fixa lite grand. Allt...
Korrekturläsning
Författeriet fortsätter..
Mitt varumärke, mitt språkbruk!
Sagan om Ems
Som en Blomma
Nu har du ätit din sista kebab!
Min extra familj!
Vinylsamlandets återkomst
Inlagan satt, korrektur pågår
Tomma Tunnor