Film, Musik, Litteratur, Tankar
Även om jag är barnsligt förtjust i Linda Blair går det inte att komma ifrån att undra över vad som hade blivit av filmen om de ursprungliga tankarna att ha Cherie Currie i huvudrollen hade bibehållits. För även om Linda Blairs rullar från åttiotalet, och då kanske framförallt den första halvan, är av stort intresse är hon inte en speciellt skicklig skådespelerska. Hon har väl ungefär ett ansiktsuttryck att arbeta med, men faktum är att...
Bjuder inte på några större överraskningar, men är helt klart underhållande och värd att spendera sisådär en och en halv timma på om man gillar fantasyfilmer i nutid med lite ungdomsstuk. Effektmässigt imponerar den stort och visar att man faktiskt kan göra bra effekter även med datorer, något som de största Hollywood produktionerna verkar ha missat. Kul att lilla Danmark får visa var skåpet ska stå i åtminstone i detta avseende!
Som fans av Annihilator är medvetna om så brukar Jeff Waters alltid kommentera, om inte de enskilda låtarna, så åtminstone skivorna någonstans i texthäftet eller så. Den här plattan är inget undantag och man kan där läsa sig till att han nyligen gått igenom en personlig familjekris. Vad denna inneburit i detalj är kanske inte intressant, men att den avspeglat sig på texterna är helt uppenbart. Det är, hur ska jag säga, betydligt mindre aggressivitet...
Animerad film med ett ganska vuxet tema, inte för att den känn särskilt olämplig för barn, men det är nog humor och tragik som kräver en vuxens erfarenhet för att fungera fullt ut. Storyn är inte unik på något sätt, man skulle väl nästan kunna applicera vilken postapokalyptisk rulle som helst i den här grunden, skillnaden är animationen och att det handlar om några dockor som överlevt det stora kriget mellan människa och maskin. Överlag...
Jag vet faktiskt inte vilken skiva som blev min inkörsport till Annihilator men jag är i alla fall säker på att det inte var denna, deras första skiva! Under åren har Annihilator, eller Jeff Waters som egentligen ÄR bandet, lyckas förbli innovativa och intressanta och när andra band har utvecklats åt det negativa hållet och känts trötta har Jeff alltid lyckats verka vital när det gäller kompositionerna! Det här är alltså debutskivan och den är...
Utgiven av: Mammaskeppet ISBN: 978-91-87507-44-1 I förordet talar Göran Andreasson om att han har samlat texterna i boken från sin sajt jagmigmitt.com. Det är alltså brevskrivare som skrivit till sajten och berättat sina historier som han sedan har samlat. Vidare påstår han att han har samlat de som på något sätt har påverkat honom och det är väl isig en bra ambition! Huruvida det verkligen finns en hemsida och några brevskrivare kan man fundera över....
Jeff Bridges är Matthew Scudder, en före detta polis som på grund av sitt alkoholmissbruk numera inte har något riktigt hem, ingen fru och inget jobb kvar. Han är inskriven hos AA och försöker vända sitt liv tillrätta igen. Från ingenstans blir han uppsökt av en lyxprostituerad kvinna som ber om hans hjälp. Hon vill hoppa av men är livrädd för sin hallick. Det är i alla fall hennes officiella historia. Scudder försöker hjälpa henne...
Hittills har jag egentligen mest flyttat inlägg från gamla bloggar till den här. Det är något som måste erkännas. Varför gör man det? Dessa inlägger ligger väl bra där de ligger? Mina filmrecensioner på Fanatisk Film är redan länkade från Imdb och det kommer faktiskt en del trafik till Magnifik Musik. Under en längre tid har jag dock inte uppdaterat dessa bloggar över huvud taget och i stället koncentrerat mig på den engelskspråkiga bloggen ActiveContext.net....
Universitetsterminen är över och en tid av konstant festande och bekymmerslöst sex är i antågande. Det coolaste innegänget – ”the Crew” blir inbjudna till en jättefest av en rik klasskamrat till en ödslig herrgård där de kan roa sig skamlöst hela helgen – tror de. För efter en oskyldig lek, som går ut på att ringa ett slumpvis utvalt nummer och sedan lura vederbörande i sjuttiofem sekunder utan att bli avslöjad, råkar de till slut...
Grejen med alternativ musik är att man aldrig riktigt vet vad det är för nåt innan man lyssnar på det. And We Should Wll Die of That Roar pendlar mellan nästan distorsion på sången och något som skulle kunna platsa i valfri revy. Det är mer närvaro än i den typiska kupletten men det är under stundom 3/4 takt som för tankarna till det teatraliska. Faktum är att jag är tämligen imponerad av multiinstrumentalisten som ligger bakom det...
100 Sidor! Mer än halva manuset!
Versatil – min styrka, min förbannelse.
77% klart! :-)
Nu har du ätit din sista kebab!
Genomgången av manus fortsätter
Tomma Tunnor
Idag är det tungt
11 Gånger Eddie Meduza var ett geni!
Invigd 50 års present
Första genomgången – smakprov