Film, Musik, Litteratur, Tankar
Jag vill inte påstå att jag är någon kännare av David Bowies musik. Häromåret fick jag dock lust att utforska några skivor av/med denne man för att utöka referensramen. Det blev förstås inte av att jag skrev något om något av albumen – förrän nu! Jag hörde någon gång att tycka om David Bowie skulle vara ungefär det samma som att säga att man tycker om musik. Påståendet bygger förstås på hans mångsidighet och det...
War of Words är en platta som har hade tänkt skriva om för länge sedan. Sen glömde jag bort det och ägnade mig åt något annat istället. Sen tog jag fram och lyssnade på den, skrev inget, stoppande undan den igen och nu har jag plockat fram den igen! Den här ’gången ska det banne mig bli av att jag skriver några rader om den! Det är alltså den första skivan av projektet Rob...
Följande text skrevs egentligen för en tidning vars namn vi ska lämna utanför det här. Anledningen till att krönikan nu publiceras här istället, är att man från tidningsredaktionens håll inte riktigt uppskattade det språkbruk med diverse runda ord som jag kände var nödvändigt för krönikans utformning. Det fanns helt enkelt inget sätt att skriva runt dem och samtidigt behålla kontexten av vad jag ville ha sagt. Cornelis Vreeswijk Jag vet faktiskt inte riktig när jag...
W.A.S.P. Under den tid som OKEJ var en tidning som gick att läsa, kanske beroende på min egen ålder vid tidpunkten, presenterades ett extremt band som åt rått kött på scen och dessutom hade en naken kvinna som de torterade. Det bandet vad W.A.S.P. Med dagens mått mätt låter det förstås inte extremt men under åttiotalets första halva orsakade detta så mycket ramaskri att självaste Siwert Öholm var tvungen att debattera om detta i...
Det här var plattan som, i mångt och mycket delade fansen i två läger. Det fanns de som menade att det här var det bästa som någonsin kommit från Metallica medan andra, inklusive mig själv, metaforiskt menade att det här var bandets sista platta, eller åtminstone början till slutet. Detta är en inställning som jag än idag bejakar, den kommersiella framtoning bandet tog i och med den här plattan kanske renderade några sköna dollar,...
Jag har väl aldrig direkt lyssnat på Entombed även om jag förstås har varit medveten om deras musikhistoriska betydelse när det gäller skandinavisk death metal. Det var åtminstone vad det en gång i tidernas tidiga gryning sades att den här musikstilen kallades för och det hörs väl kanske att det är pionjärer på området som framför musiken, men jämför man med extremare band av i dag är det här inte särskilt utmärkande. Det finns väl...
Det fanns en tid då jag tyckte att King of the Kill var den bästa platta som någonsin hade gjorts! Det var musik som var precis anpassad till mig, snabba gitarrer innovativa riff och helt enkelt ett ganska klassiskt Heavy Metal sound. Jag utforskade senare några plattor till med bandet och även om de förstås skiljer sig lite åt så finns det en gemensam nämnare. Man hör lätt vilket band det är även om Jeff...
Även om jag alltid har tyckt att Jeff Waters gitarriff varit innovativa och fräscha på alla Annihilators skivor är det här nog ändå en utveckling från debuten. Det är här som man på allvar märker att han inte väljer de konventionella vägarna och gärna lägger in udda tongångar och tempoväxlingar för att nå effekt! Det är inte riktigt lika tydlig Speed Metal som debuten och det känns överlag lite mera genomtänkt. Coburn Pharr står för sången på det här albumet...
På den här skivan, liksom på föregångaren Burn har David Coverdale antagit rollen som vokalist efter Ian Gillan. Roger Glover medverkar inte heller i bandet utan basen hanteras istället av Glenn Hughes. Jag finner absolut inte detta vara någon nackdel, jag gillar David Coverdales röst och jag gillar låtarna som uppenbarligen de nya medlemmarna vari iblandade i uppkomsten av. Det är mer blues, funk och melodi än tidigare och det är heller ingen nackdel att...
Som fans av Annihilator är medvetna om så brukar Jeff Waters alltid kommentera, om inte de enskilda låtarna, så åtminstone skivorna någonstans i texthäftet eller så. Den här plattan är inget undantag och man kan där läsa sig till att han nyligen gått igenom en personlig familjekris. Vad denna inneburit i detalj är kanske inte intressant, men att den avspeglat sig på texterna är helt uppenbart. Det är, hur ska jag säga, betydligt mindre aggressivitet...
Minns du hur jag hjälpte dig?
Min extra familj!
Frihet och skåpmat
Jag bloggar, alltså är jag!
Korrekturläsning
Sagan om Ems
Författeriet fortsätter..
100 Sidor! Mer än halva manuset!
Idag är det tungt
77% klart! :-)