Metallica – Metallica – 1991
Det här var plattan som, i mångt och mycket delade fansen i två läger. Det fanns de som menade att det här var det bästa som någonsin kommit från Metallica medan andra, inklusive mig själv, metaforiskt menade att det här var bandets sista platta, eller åtminstone början till slutet. Detta är en inställning som jag än idag bejakar, den kommersiella framtoning bandet tog i och med den här plattan kanske renderade några sköna dollar, men drabbade den spelstil, som visserligen förändrats en del från debuten Kill ’em All föregående plattan …and Justice For All i alla fall, i negativ riktning. Åtminstone delvis, för ska sanningen fram är det en ganska ojämn platta där de vassaste spåren inbringar mycket höga, om inte högsta betyg. Till dessa hör framför allt plattans första halva där dunderhiten Enter Sandman och Sad But True kröner verket. Det är också dessa, plus några av de andra höjdarna, som balladen Nothing Else Matters som slutligen får vågskålen att väga över till ett riktigt positivt betyg och som har makten över de mindre lyckade numren (som man faktiskt kan välja att helt, eller delvis), ignorera.
