Taggat: Thrash Metal

Anthrax-Fistful of Metal

Anthrax – Fistful of Metal – 1984

När jag första gången kom i kontakt med Anthrax så var det inte genom debutplattan Fistful of Metal utan genom deras stora genombrott Among the Living. Och ska sanningen fram har jag inte lyssnat jättemycket på Anthrax genom åren trots att de tillhör ”the big four of Thrash Metal” tillsammans med Metallica, Megadeth och Slayer. Dock har jag alltid gillat deras humor och att de verkar ha distanserat sig från klichéer i mångt och mycket....

Coma of Souls

Kreator – Coma of Souls – 1990

  Coma of Souls är min tredje bekantskap med tyska Kreator. Det är också det tidigaste albumet jag har hört med dem. Det innebär inte att det är några duvungar som spelar, för även om skivan är från 1990 är det Kreators femte studioalbum. Det känns som att killarna i bandet har lärt sig hur man gör. Och det är onekligen ett album i tiden. Det innebär tyvärr att det inte känns så nytt och...

Peace Sells

Megadeth – Peace Sells… But Who’s Buying? – 1986

  Megadeths andra album var det som ursprungligen fick mig att upptäcka dem. Närmare bestämt var det titellåten och dess video som fick mig att snegla åt Dave Mustaine band. Det handlade inte bara om musikaliska preferenser utan kanske framför allt om textens budskap. Jag är svag för låtar som behandlar människans rätt till sin egen uppfattning. Dessutom en trevlig ordvits, vilket inte är sista gången Dave Mustaine och Megadethanvänder sig av. What do you...

Refresh the demon

Annihilator – Refresh the Demon – 1996

Är man bekant med de tidigare plattorna från kanadensiska Annihilator lär inte soundet på denna komma som någon överraskning. Det mesta känns igen men är ändå förhållandevis fräscht och Jeff Waters lyckas återigen upplevas som innovativ med gitarrerna. Faktum är att redan under introt till första låten – titelspåret Refresh the Demon, får man sig ett smakprov av originalitet, inget märkvärdigt mer än en gitarr som panoreras i stereoperspektivet men det funkar utmärkt som stämningssättare. Därefter sätter musiken igång på...

War of Words

Fight – War of Words – 1993

  War of Words är en platta som har hade tänkt skriva om för länge sedan. Sen glömde jag bort det och ägnade mig åt något annat istället. Sen tog jag fram och lyssnade på den, skrev inget, stoppande undan den igen och nu har jag plockat fram den igen! Den här ’gången ska det banne mig bli av att jag skriver några rader om den! Det är alltså den första skivan av projektet Rob...

metallica

Metallica – Metallica – 1991

  Det här var plattan som, i mångt och mycket delade fansen i två läger. Det fanns de som menade att det här var det bästa som någonsin kommit från Metallica medan andra, inklusive mig själv, metaforiskt menade att det här var bandets sista platta, eller åtminstone början till slutet. Detta är en inställning som jag än idag bejakar, den kommersiella framtoning bandet tog i och med den här plattan kanske renderade några sköna dollar,...

King of the Kill

Annihilator – King of the Kill – 1994

Det fanns en tid då jag tyckte att King of the Kill var den bästa platta som någonsin hade gjorts! Det var musik som var precis anpassad till mig, snabba gitarrer innovativa riff och helt enkelt ett ganska klassiskt Heavy Metal sound. Jag utforskade senare några plattor till med bandet och även om de förstås skiljer sig lite åt så finns det en gemensam nämnare. Man hör lätt vilket band det är även om Jeff...

Criteria for a black widow

Annihilator – Criteria for a Black Widow – 1999

Som fans av Annihilator är medvetna om så brukar Jeff Waters alltid kommentera, om inte de enskilda låtarna, så åtminstone skivorna någonstans i texthäftet eller så. Den här plattan är inget undantag och man kan där läsa sig till att han nyligen gått igenom en personlig familjekris. Vad denna inneburit i detalj är kanske inte intressant, men att den avspeglat sig på texterna är helt uppenbart. Det är, hur ska jag säga, betydligt mindre aggressivitet...

Slayer Live Undead

Slayer – Live Undead – 1984

  Jag är sedan gammalt ett stort Slayer-fan, men Live Undead har jag bara haft i min ägo i några månader. Detta trots att den släpptes redan 1984. Live-album är inte min passion men som den komplettist jag är beslutade jag mig för att jag måste ha den här skivan också. Decade of aggression är ju trots allt en liveskiva och är riktigt riktigt bra! den här var väl… mja… sådär! Jag klagar inte men...