Film, Musik, Litteratur, Tankar
Det var en gång en prins som ärvde hela kungariket. Han ville inte bli kung, han ville inte ha rikedomarna eller riksregalierna. Han var inte ämnad åt att styra, Det var knappt så att han klarade av att styra sig själv. ”Kungen är död, länge leve Konungen”, hade folkmassorna skanderat mot skyn. Vad var det för mening att vara kung om man inte hade något kungarike att styra över. Kungen var död, drottningen var död...
En gång för länge sedan, eller det var egentligen inte speciellt länge sedan, kände Harry ett stort behov av att hjälpa andra. Han hade egentligen ingen kunskap om det han ville hjälpa till med, men han hade ett gott hjärta och tänkte att man kan komma långt på goda intentioner. Sagt och gjort. Bollen var i rullning och Harry satte i gång. Det var inte alltför ansträngande att hjälpa till, faktum är att han tyckte...
”Det var en gång…” är ett klassiskt sätt att inleda en saga på. Men om sagan utspelar sig i nutid och dessutom är pågående och inte avslutat går väl det där inte riktigt ihop? Då skulle det väl snarare blir ”Det är en gång…” som gäller? Om det dessutom gäller en historia som inte är speciellt fiktiv utan snarare väldigt väl förankrad i verkligheten är det väl kanske inte ens en saga längre. Hur som...
Ems kommer från planeten Stapelsorius som inte alls ligger i en särskilt avlägsen galax. Det är inte heller särskilt länge sedan. Faktum är att sagan mer eller mindre utspelar sig i nutid
Tiden som stod still
Sagan om det brustna hjärtat
Mannen på Torget tar form
Vinylsamlandets återkomst
Min kärlek till visan!
Boken är på väg!
Nu har du ätit din sista kebab!
Jag har fantastiska grannar!
Versatil – min styrka, min förbannelse.
Tomma Tunnor