Film, Musik, Litteratur, Tankar
Tre år efter att Kiss släppte sitt utmärkta album SonicBoom, Kom Monster. Det var ett album som jag fann vara oväntat bra med klatschiga melodier. Förhoppningarna inför den här plattan var således höga, visst skulle grabbarna (som kanske inte är grabbar längre, åtminstone inte Gene och Paul) kunna leverera en skiva till av samma kaliber som den förra? Men tyvärr infriades inte mina förhoppning utan mina farhågor blev istället besannande. Det hör till saken att...
Jag köpte Sonic Boom när den var ny men hade väl endast hygglig koll på Kiss ungefär fram till Lick it Up 1983. Visserligen införskaffade jag väl Animalize och Asylymoch Crazy Crazy Nights singeln när det begav sig men jag fastnade aldrig riktigt för dessa album. Under senare år har jag åter börjat beta av albumen kronologiskt och hittills skrivit lite om de fem första i alla fall. Det är väl lite skiftande musikalisk kvalitet...
Jag har hittills recenserat en betydande del av Kiss albumproduktion och verkligen hittat skiftande kvaliteter. En del album är egentligen så bedrövliga att jag knappast förstår att de blev utgivna, medan andra faktiskt är så bra som man kan förvänta sig av Kiss. Detta menar jag inte för att de skulle vara några musikaliska genier, verkligen inte! Utan snarare för att Kiss är ett sådant mytomspunnet band som av någon outgrundlig anledning lyckats hålla sig...
Jag köpte den här DVDn på GeKås i Ullared av alla ställen. Anledningen var förstås att den var billig. Är man en snåljåp så är man… Nja, så enkelt är det väl inte egentligen. Anledningen till att jag inte ville betala mer för den var snarare min skepsis mot innehållet. Omslagsbilden ser onekligen inbjudande ut men det är inte en officiell Live DVD. Jag menar, den innehåller onekligen livematerial men det är ingalunda en...
Första genomgången – smakprov
Min extra familj!
Jag har fantastiska grannar!
Sagan om det brustna hjärtat
77% klart! :-)
Boken är på väg!
Frihet och skåpmat
Idag är det tungt
Mannen på Torget tar form
Korrekturläsning