Svenska ActiveContext.net Film, Musik, Litteratur och tankar

yeah yeah

Louise Hoffsten – Yeah Yeah – 1989

  Yeah Yeah kostade mig 10 spänn, klart överkomligt. Man får lov att säga att Louise Hoffsten är ett säkert kort. Hon vet vad hon sysslar med, kan sjunga och lyckas allt som oftast med sina låtar. De blir förstås inte alltid kanonbra men, åtminstone i det här fallet, är det musik som passar utmärkt i bakgrunden till bilkörning till exempel. Med det menar jag att det inte var någon riktig höjdare men att det...

Road Kill 2 aka Joyride 2: Dead Ahead – 2008

En av de mer lyckade uppföljarna jag har sett överhuvudtaget faktiskt. Inte för att jag hade första delen i speciellt färskt minne när jag såg denna men vissa detaljer hade åtminstone fastnat när man utsattes för dem igen. Men även om det här är en lyckad uppföljare och den faktiskt bjuder på en del spännande scener och en del ren och skär terror, lider den såklart av en del problem. Jag tycker skådespeleriet funkar tillfredsställande...

Otis

Otis – 2008 – Hur bra som helst…på pappret…

På pappret skulle den här filmen egentligen kunnat vara hur bra som helst, men humoristiska intentioner förstör tyvärr vad som hade kunnat vara en riktigt stark och motbjudande film. Den behandlar en galning vid namn Otis, som kidnappar unga flickor, kallar dem för Kim och planerar att ta dem till studentbalen. Att Otis inte är riktigt normal är ganska uppenbart, men det handlar som synes inte bara om det faktum att han kidnappar unga flickor...

sounds like hell looks like heaven

Mustasch – Sounds Like Hell, Looks Like Heaven – 2012

  De senaste veckorna har jag lyssnat väldigt mycket på den här plattan. Från början minns jag att jag störde mig lite på att Ralf Gyllenhammar fraserar ungefär likadant i alla fall i de inledande spåren men det är inget jag har något emot längre. Tvärtom gillar jag det skarpt! Hur representativt det är musikaliskt jämför med Mustaschs tidigare katalog kan jag inte riktigt uttala mig om men ska jag rubricerad det med något, får...

End of heartache

Killswitch Engage – The End of Heartache – 2004

  Det finns tre aspekter jag skulle vilja ta upp. Det första är det rent musikaliska, det är kanske det jag tycker är den största behållning med skivan, det vill säga det instrumentalmusikaliska! Jag är inte mycket för skrikandet som man brukar kalla för sång, själv börjar jag mer och mer tycka att vokalist är en betydligt bättre term än sångare. Därmed har vi också snuddat vid den andra aspekten, bandets vokalist. Howard Jones (nej...

Brightburn

Brightburn – 2019

Det tog ett tag innan jag tog tag i att titta på Brightburn. Jag hade hört en hel del om att det var en sevärd film. Däremot så hade jag inte kollat upp vad den handlade om. Egentligen är det en ganska enkel grundpremiss. Varför ska alla utomjordingar alltid (sic) framställas om goda hjältar? Hur vore det om det kom en varelse till jorden som nyfödd. Som togs av hand av mänskliga föräldrar som gav...

flightplan

Flightplan – 2005 – Vore det inte för Jodie Foster…

Vore det inte för Jodie Foster skulle den här filmen troligen gå helt obemärkt förbi. Visst finns det delar av den som är riktigt bra utan hennes insats men de är lätt räknade. Resten av filmen känns alltför stöpt i samma standardiserade mall som så många andra actionthrillrar nuförtiden, där verkligheten eller förståndet hos huvudpersonen ifrågasätts. Detta funkar bra fram till ungefär halva filmen när det ställs bortom allt tvivel hur sanningen verkligen ser ut...

Terror Train

Terror Train – 1980 – En klassiker från guldåldern!

En klassiker säger kanske någon och jag kan väl till viss del hålla med om att det här är en film som man borde ha sett om man är intresserad av slashers från guldåldern – åttiotalet! Det innebär inte att det här tillhör en av pärlorna från den tiden, tvärtom finner jag den bland de segare filmerna faktiskt och det är heller inga större problem att räkna ut vem mördaren är. Men det är kanske...

Nighthawks

Nighthawks – 1981 – Stallone och Hauer!

Av någon anledning hade jag tills helt nyligen missat den här. Inte för att jag är något större fan av Sylvester Stallones alla filmer, men jag har däremot en bakgrund som stort fan av Rutger Hauer, som ju spelar skurken, sedan hans definitiva genombrott med liftaren 1986. Men det här var inte någon av hans bästa prestationer, och definitivt inte sämsta heller, han verkar göra en poäng av att behålla samma ansiktsuttryck genom hela filmen...

Killer Angels

Civil War – The Killer Angels – 2013

Först gjorde jag inte riktigt kopplingen till vad det här var för något. Jag lyssnade och kunde konstatera att det lät som en korsning mellan Hammerfall och Sabaton, med en sångare som under stundom har drag av Ronnie James Dio. Sedan slog det mig… Civil War… Sabaton… Jo! Det är nämligen så att Civil War består av de avhoppade medlemmarna från Sabaton. Inte konstigt att de bär spår av sitt forna band. Sen mindes jag...