Film, Musik, Litteratur, Tankar
I Fredagen den 13e del 2 dyker Jason Voorhees upp för första gången på allvar. Jag tror inte det är särskilt mycket spoiler att säga att det. Det är ju trots allt filmseriens notoriske mördare. Allvar är också något som kantar filmen, det finns inte utrymme för så mycket smålustiga oneliners och/eller komiska situationer som sedan skulle bli fallet i filmserien. Jason framstår också som mänsklig och det blir en ganska tät film av det...
Först tänkte jag skriva att Killers – den andra skivan med Iron Maiden är lika dålig om den första är bra, men jag kan inte med gott samvete ge den ett så pass lågt betyg som detta skulle innebära. För även om låtmaterialet är ganska tråkigt och inte utmärker sig på något sätt finns det en del andra saker som gör att den här känns som ett viktigt steg för bandet. För det första...
Av någon anledning hade jag tills helt nyligen missat den här. Inte för att jag är något större fan av Sylvester Stallones alla filmer, men jag har däremot en bakgrund som stort fan av Rutger Hauer, som ju spelar skurken, sedan hans definitiva genombrott med liftaren 1986. Men det här var inte någon av hans bästa prestationer, och definitivt inte sämsta heller, han verkar göra en poäng av att behålla samma ansiktsuttryck genom hela filmen...
När jag först införskaffade den här skivan för ganska många år sedan nu tyckte jag nog att den var det bästa av två världar. Povels fantastiska sånger framförda av Cornelis Vreeswijk. Kunde det bli bättre? Undantaget Cornelis egna visor förstås, i synnerhet de från den tidigare delen av karriären. Och visst, skulle Povel göra de här sångerna själv skulle man kunna kalla det för det Povels Bästa eller Greatest Hits eller liknande. Men här är...
Madeleine Brent
Mitt varumärke, mitt språkbruk!
Boken är på väg!
Inlagan satt, korrektur pågår
Mannen på Torget tar form
Min kärlek till visan!
100 Sidor! Mer än halva manuset!
Sagan om det brustna hjärtat
Första genomgången – smakprov
Idag är det tungt