Film, Musik, Litteratur, Tankar
Ibland får jag mina ryck och börja lyssna på något jag inte har en aning om vad det är – Som Filippa Giordano! I mina ögon eller öron, vilket som nu är lämpligast i sammanhanget, säger mina fördomar att det borde handla om ganska lättillgänglig pop. Inget utöver det vanliga men som passar som bakgrundsmusik när man ändå sitter och gör ingenting. Till viss del stämmer väl det kanske. Men det är också lite mer...
Dance Naked är en skiva som inte ligger i närheten av det bästa materialet från John Mellencamp! De första två, tre låtarna är väl vettiga på något sätt men det är på tok för tjatigt och jag skulle rent av vilja säga – för modernt! Musikaliskt är det kanske inte riktigt vad man för väntar sig, det är uppblandat med modernare tongångar av pop och dance nästan. Inte för att plattan heter så, utan...
Jag vet inte om Aqua gjorde flera än två skivor? I alla fall så räcker Aquarius inte upp till knäna av Aquarium! Det är visserligen fortfarande inte dåligt på något sätt men hit-kvaliteten finns inte där på samma sätt. Det är ok att lyssna på fortfarande och några låtar är fantastiska men det fattas något i helheten som jag inte kan sätta fingret på… Det blir påträngande att lyssna på för mycket i taget...
I Vågens Tecken är åter ett tillfälle då jag får en smäll på fingrarna! För det vet man väl hur Lili & Sussi låter? Man har ju hört Oh Mama till leda, deras senaste försök i melodifestivalen och någon låt till. Men se där bedrar man sig! Det här är inte alls så dansant som man skulle kunna tro. Det är faktiskt till och med återhållsamt många gånger skulle jag vilja påstå! Betydligt bättre...
Jag tillhör dem som faktiskt tycker att Emilias monsterhit Big Big World är riktigt trevlig. När jag fick chansen att införskaffa plattan med samma namn, tillika debuten, för ynka tio kronor tänkte jag att det faktiskt skulle kunna vara intressant att höra vad som mer fanns på plattan. Tyvärr måste jag säga att rubbet av det övriga materialet är ganska anonymt. Det är väl inte dåligt egentligen, det är bara det att det inte...
Mitt första möte med Barenaked Ladies var med plattan Stunt som jag tidigare skrivit om. Av en händelse hittade jag nyligen den här skivan (väldigt) billigt och investerade förstås i den. En skiva till kan man väl utforska innan man dömer eller fördömer tänkte jag. Det visade sig vara en lyckoträff eftersom det här snabbt blev en av mina favoritskivor för stunden. Humorn är närvarande hela tiden och att beskriva Barenaked Ladies som ett...
När jag först såg nyheten om den här skivan tänkte på titeln. Maria Magdalena låter nästan lite religiöst eller hur? Det kanske bara är jag men de vibbarna får jag i alla fall. Nu vet jag, om man får lita på Wikipedia, att Lena Philipsson började sina år som Maria Magdalena Filipsson. Det gör ju att saken kommer i ett annat läge. Det blir inte längre en religiös titel utan snarare en avskalad återblick på...
Det känns som att jag allt som oftast behöver en påminnelse nuförtiden. Första omgången mejl studsar nästan alltid verkar det som. Några av er är uthålliga och skickar påminnelser. Det är jag tacksam för. Annars hade jag nämligen helt och håller missat Christian Dohber, en artist jag verkligen aldrig har hört talas om tidigare. Läst på en smula har jag dock gjort och sett andra göra likheter med David Bowie. Jag sällar mig gärna till...
Jag vill inte påstå att jag är någon kännare av David Bowies musik. Häromåret fick jag dock lust att utforska några skivor av/med denne man för att utöka referensramen. Det blev förstås inte av att jag skrev något om något av albumen – förrän nu! Jag hörde någon gång att tycka om David Bowie skulle vara ungefär det samma som att säga att man tycker om musik. Påståendet bygger förstås på hans mångsidighet och det...
Till Dig är egentligen en ganska bra skiva, det är många medryckande melodier och om man tar det för vad det är finns det faktiskt underhållning att hämta här. Sonja Aldén har en mycket behaglig röst och även om det är genant att säga det så har jag vid flera tillfällen uttryckt åsikter om att Shirley Clamp skulle ha Sveriges bästa schlagerröst. Men med den här skivan i ryggsäcken så inser jag att jag vid något tillfällen blandat...
Ny framsida och ett nytt smakprov :-)
Min kärlek till visan!
Inlagan satt, korrektur pågår
Jag bloggar, alltså är jag!
Mannen på Torget tar form100 Sidor! Mer än halva manuset!
Författeriet fortsätter..
Madeleine Brent
11 Gånger Eddie Meduza var ett geni!
Idag är det tungt