77% klart! :-)
Nu har jag gått igenom mitt råmanus till ungefär 3 fjärdedelar. Det går långsamt framåt och det finns säkert några saler till som jag vill tweaka och andra på. Men det börjar kännas att jag snart är i mål med den här etappen. Faktum är att jag börjar bli lite trött på historien och gärna skulle vilja komma igång med lite andra idéer som jag har. Novellerna Den Tredje Systern, Spegelsalen och Den här sidan evigheten skriver sig inte själva. Dessutom börjar romanen Brev till min ofödde son att ta form i mit huvud.
Nedan ett smakprov i vanlig ordning 🙂
Jag har lärt mig mycket fakta och fått en hel del människokännedom genom att vara så pass energisk och aktiv på de har diskussionsforumen genom åren. Man ska förstås vara medveten om att det är en sak att sitta hemma, anonym, och tycka massa grejor, jämfört med de åsikter man kan framföra när man inte kan gömma sig bakom något.
Det finns en teori – Godwins lag – som säger att ju längre en forumdiskussion pågår desto högra går sannolikheten mot ett att någon eller något jämförs med Nazister eller Hitler mot ett. Det var väl en lag som formulerades under de tidigare Usenetchattarna, eller inläggen som det egentligen var frågan om. Men egentligen kan man applicera det där på vad som helst. Ytterst så klart, att ju längre en diskussion pågår desto större är sannolikheten för at den kommer att spåra ur.
Jag tänker hålla mig från att nämna några specifika forum, om de ens finns kvar längre. Namn eller användarnamn tänker jag också utelämna. Jag vill mest försöka fånga essensen av det liv som jag engagerade mig så mycket i att det blev någon sorts alternativ verklighet för mig. Förutom Lunarstorm jag har nämnt tidigare är jag så pass gamla att jag faktiskt har en historia på gamla Usenet. Det var där det började och där jag lärde känna en massa människor som hade samma intressen som jag. På den tiden var jag oerhört mån om min integritet och var enormt hemlig av mig. Det hade säkert gått att spåra mig om man bara ville, men så här i efterhand kanske jag överskattade min betydelse för de här grupperna. Varför skulle någon vara intresserad av en obetydlig svensk i tusentals internationella användare?
Men jag var livrädd för att bli identifierad. Jag tror inte det var för att jag hade något särskilt att dölja utan bara att jag inte ville bli utpekad. Det har alltid varit likadant i det verkliga livet. Jag vill inte utmärka mig utan tillhöra den grå massan. Samtidigt som jag vill komma med goda idéer och kanske bli hågkommen för något positivt. Det är alltså ett tveeggat svärd. Det går inte att göra rätt och det går heller inte att göra fel. Det är tankar som slåss i mitt huvud hela tiden.
