Birds of Prey: And the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn – 2020
Den här filmen heter egentligen en väldigt långa och komplicerad titel: Birds of Prey: And the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn. För enkelheten skull kommer jag hädanefter att kalla den för Birds of Prey. Dels för att det är betydligt enklare och kanske lite för att jag är rädd för att slita ut mitt tangentbord om jag skriver för långa meningar. Hur som helst måste karaktären Harley Quinn ha blivit väldigt populär i och med filmen Suicide Squad som kom några år tidigare. I min värld är hon den absolut mest karismatiska personligheten i den och förtjänar helt klart en egen film.
Vi får följa Harley Quinn från hennes eget perspektiv på ett sätt som kanske närmast påminner om det sätt som Deadpool berättades i. Det är mycket humor och vi visas det som Harley Quinn väljer att berätta för oss. Man leker lite med tiden och spolar fram och tillbaka lite om hon har glömt att berätta något eller om hon kommer på att vi behöver bakgrundshistoria till någon specifik händelse. Det som kantar historien mest av allt är att hon har brutit med sin pojkvän Jokern och att hon därigenom inte längre står bakom hans ”beskydd”. Tidigare har ingen vågat konfrontera hennes galenskaper men nu blir hon fritt villebråd så att säga. Och vi kan väl nöja oss med att konstatera att det är många som försöker, men det är ingen som direkt lyckas. Att sätta henna på plats/döda henne alltså. Hon har skapat sig många fiender genom åren.
Jag älskar verkligen Harley Quinn efter den här filmen och vill bara ha mer. Hon är underbart galen men har även de mjuka sidor som det anstår en fullblodspsykopat. Eller ja… psykopati är väl kanske inte rätt ord egentligen men man kan väl säga att hon kan gå igång och bli känslosam över en del märkliga småsaker. Det vill säga saker som kan räknas som småsaker för dig och mig. I hennes värld är det de viktigaste byggstenarna för livet. Det är humorfylld action med rejält mycket våld. Knappast någon särskilt barnvänlig film med andra ord. Med det sagt får jag inte riktigt vibbarna av en film från DC Comics och definitivt inte en så allvarsam/seriös betraktelse som i Suicide Squad från 2016. En riktigt trevlig film denna!
