Film, Musik, Litteratur, Tankar
Ravenswood bjuder väl på pappret på intressanta premisser och maktkamper mellan två män är ganska uppenbar om man läser handlingen. Den går ungefär ut på att ett yngre par tar sin tillflykt till ett ödsligt beläget hus där de tar husägaren som gisslan, efterhand avslöjas dock att han har egna hemligheter att ruva på. Tyvärr kändes inte som om det blev varken hackat eller malt och karaktärerna, med undantag för den manliga rånaren, som kunde...
Jag var ganska spänd inför mötet med Redeemer of Souls. Judas Priest var trots allt ett av mina första favoritband och en av de grupper som formade genren till vad den är idag. Det går alltså knappt att underskatta deras betydelse för Heavy Metal som genre. Måhända kan man säga att de gått en lång väg sedan debuten med Rocka Rolla 1974 men jämför man de senaste skivorna, alltså när Rob Halford väl hittat...
Vad händer om man tar Freddy Kruger och blandar upp honom med ett mentalsjukhus, lägger till en gnutta Hellraiser och kanske toppar med en aning Fredagen den Trettonde? Svaret är naturligtvis Asylum, som inte bjuder på några direkta nyheter och som har ett ganska tjatigt upplägg. Spänningen är i princip helt frånvarande och den förutsägbara, och rent ut sagt, många gånger, korkade, historien blir faktiskt ganska irriterande efter ett tag och det är uppenbart att...
Unholy Terror måste vara W.A.S.P.s absolut menlösaste platta. Det är kanske inte den sämsta men till och med Kill Fuck Die ger faktiskt mer än den här även om den suger hårt! Det finns liksom inget att hänga upp sig på här. Det är inte ens dåligt, det är bara tråkigt. Det finns inga direkta melodier som tilltalar, undantagen är dock två – Who Slayed Baby Jane? Och Wasted White Boys som för tankarna...
The Dark Knight var en film som många hade bestämt sig för var genialisk långt innan den hade premiär. Åtminstone delvis berodde detta på Heath Ledgers, som alltså spelar Jokern, tragiska bortgång. Själv intåg jag en nästan motsatt ståndpunkt, jag börjarde tvivla på filmen, kanske delvis på den hype som rådde men också beroende på att jag var en av de få recensenter som inte gillade Batman Begins något nämnvärt. Skulle jag då fått äta...
Jag gillar plattan Love Gun men alla låtar är inte Gudabenådade. Flera av dem är ganska anonyma men höjdpunkterna är å andra sidan ganska stora höjdpunkter! Inledande I Stole You Love, titelspåret Love Gun förstås och Plaster Caster tillhör alla kategorin fantastiska låtar. Att omslagsbilden är en av de coolaste i Kiss hela diskografi har kanske inte så mycket med musiken att göra men Kiss image har väl alltid varit en så betydande del av...
Först tänkte jag skriva att Killers – den andra skivan med Iron Maiden är lika dålig om den första är bra, men jag kan inte med gott samvete ge den ett så pass lågt betyg som detta skulle innebära. För även om låtmaterialet är ganska tråkigt och inte utmärker sig på något sätt finns det en del andra saker som gör att den här känns som ett viktigt steg för bandet. För det första...
Få svenska filmer, och då särskilt de som involverar vampyrer i en eller annan form, har rönt sån uppståndelse som den här filmen. Men trots vampyrismen är det ingen regelrätt skräckfilm utan snarare en film om mobbning och utanförskap. Som sådan är den också bra och man kan lämna utanför de blodtörstiga ingredienserna om man så skulle vilja. Men är den värd all den positiva kritik som den fått? Nja, det tycker jag väl inte....
Vacancy 2 är en uppföljare som utspelar sig före första filmen. Direkt när jag hörde talas om den ifrågasatte jag huruvida man skulle kunna få den här lika intressant och spännande utan att för den delen upprepa samma sak som man redan visat. Och faktum är, den här skiljer sig faktiskt lite grand från första filmen även om det egentligen är lite av samma upplägg. Istället för att fokusera på offrens skräck, även om detta...
Faceless World har ett mycket modernare sound än debuten Animal House från 1987. Det låter inte alls lika mycket Accept längre, det är lite fränare och lite tuffare än vad man förknippar Accept med helt enkelt. Självklart är de musikaliska likheterna färgas av Udo Dirkschneiders mycket speciella röst och sångteknik. Och den som inte hör likheterna i detta avseende är antagligen stendöv på båda öronen. Men det går aldrig till överdrift, Udo försöker aldrig vara...
Mitt varumärke, mitt språkbruk!
Korrekturläsning
FÖRHANDSBOKA: Utbränd Förbrukad och Klar!
Minns du hur jag hjälpte dig?
Den otänkta tanken
Sagan om draken som blev en prinsessa
Genomgången av manus fortsätter
Tiden som stod still
Jag bloggar, alltså är jag!
Sagan om det ärvda blodet