Markis De Sade: De 120 Dagarna i Sodom

120 dagar i Sodom

Översättning: Hans Johansson
Utgiven av: Vertigo Förlag
ISBN: 91-85000-26-4

Det här är en historia som jag har haft i mitt medvetande väldigt länge. Det beror inte på att det här är en bok som jag haft i min ägo särskilt länge, åtminstone inte relativt sett, utan på att en av mina favoritfilmer bygger på handlingen i denna bok, nämligen Saló or the 120 of Sodom. Filmen kom 1975 och gjordes av Pier Paolo Pasolini. Den är omgiven av rykten som både insinuerar att det skulle röra sig om en snuff film och att kritikerna skulle ha varit så upprörda efter premiären att de helt enkelt slog ihjäl Pasolini som en följd av detta. Ett mera nyktert antagande är väl att det hade med ett homosexuellt förhållande att göra men det är en annan historia. Den som minns videouthyrarnas glada dagar kanske kan se den gamla VHS-omslaget framför sig. Det var inga bilder och pryddes av en enda stor varningstext egentligen.

Men om filmen var stark så är det ingenting jämfört med boken! Var det en stor varningstext på filmen borde den här boken ha försetts med avspärrningstejp i självlysande färger och jag rekommenderar starkt att man noga överväger sitt beslut att läsa den! Det är en vandring genom de grövsta perversioner man kan tänka sig och redan efter några sidor har författaren egentligen bekantat oss med sodomi, pedofili, våld, i viss mån nekrofili och förstås sadism i dess renaste form. Till en början känns det som om själva intentionen är uppenbart erotisk, det vill säga att hetsa upp läsaren sexuellt. Men senare undrar jag om det verkligen är detta som ligger bakom eller om det är den gode Markisens sätt att utmana sitt eget samhällsklimat, att helt enkelt skriva något så osmakligt som möjligt, att höja sig själv över sina gelikar och strunta fullständigt i regler och lagar.

Boken skrevs när Markis De Sade satt fängslad i Bastiljen och är inte komplett. Det är ett utkast eller en skiss över vad han planerade att skriva. Den består av fyra delar varav man endast kan hävda att den första är färdigskriven. Det är också den mildaste av dem och behandlar i stort sett koprofagi och gör det mycket detaljerat. Naturligtvis men stora delar av förtryck och förnedring så som det anstår sadismens anfader, eller åtminstone den person som har gett det dess namn.

Handlingen består av fyra mäktiga vänner, så kallade libertiner, som kidnappar unga pojkar och flickor, tar med sig tjänare och berätterskor för att stänga in sig i ett slott i 120 dagar. Där ska de bejaka alla sexuella utsvävningar som deras berätterskor och de själva kan komma på. Det är inget normalt sexuellt beteende som sker, det är den ena perversionen efter den andra och de fyra Herrarna åtnjuter absolut makt! Allt de gör sker enbart för deras njutning skull och det börjar som sagt med förödmjukelser, förtryck och förnedring. Detta berättas mycket detaljerat i bokens första del som sträcker sig över nästa 400 sidor.

Resten av boken är bara en skiss över vad som skulle ha kunnat bli färdigskrivet om inte manuskriptet hade försvunnit. Det är här som Markisen verkligen tar ut svängarna. Det är här den verkliga sadismen kommer in i bilden. För varje del blir det värre och om det börjar med fysiska bestraffningar med piskor och liknande slutar det med stympningar och till slut död på mycket plågsamma sätt åt de inblandade!

Det är en bok som man inte önskar skulle ta slut, efter den ena händelsen tenderar att bli värre än den andra. Visserligen skulle jag kunna tänka mig att det skulle bli lite tjatigt i slutändan av de tre resterande delarna också efter den första tenderar att bli det efter så många sidor av koprofagi. Det går liksom inte att variera ämnet i det oändliga. Det är också väldigt mycket namn som upprepas och jag är inte den som klarar att hålla reda på vem som är vem, vem som senast har skitit och vem som knullar vem i röven. Men likväl gillar jag språket och Markisens sätt att berätta och jag är helt säker på att jag kommer att begagna mig av flera verka av denna provocerande och utmärkta författare!

 

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar