Film, Musik, Litteratur, Tankar
Det är dag för en lite självutlämnande text igen. Det är inget jag egentligen njuter av att göra, i synnerhet om det kräver att jag beskriver mig själv i negativ dager. Och det känner jag att jag måste göra i sammanhanget.
Följande text skrevs egentligen för en tidning vars namn vi ska lämna utanför det här. Anledningen till att krönikan nu publiceras här istället, är att man från tidningsredaktionens håll inte riktigt uppskattade det språkbruk med diverse runda ord som jag kände var nödvändigt för krönikans utformning. Det fanns helt enkelt inget sätt att skriva runt dem och samtidigt behålla kontexten av vad jag ville ha sagt. Cornelis Vreeswijk Jag vet faktiskt inte riktig när jag...
Hittills har jag egentligen mest flyttat inlägg från gamla bloggar till den här. Det är något som måste erkännas. Varför gör man det? Dessa inlägger ligger väl bra där de ligger? Mina filmrecensioner på Fanatisk Film är redan länkade från Imdb och det kommer faktiskt en del trafik till Magnifik Musik. Under en längre tid har jag dock inte uppdaterat dessa bloggar över huvud taget och i stället koncentrerat mig på den engelskspråkiga bloggen ActiveContext.net....
Det är givetvis en parafrasering av René Descartes kända Cogito, Ergo Sum. Men det är faktiskt så. Jag skulle nog inte klara mig utan att skriva numera. Annat var det när jag växte upp och skolåren ska vi bara inte tala om. Då skrevs det inte mer än nödvändigt kan jag lova! Numera har dock saken kommit i ett annat läge och jag kan inte längre koppla av om jag inte har ”fått skriva av mig”. Det behöver...
Som jag tidigare har skrivit är jag ytterst mån om att göra någon skillnad numera. Att vara en mängden är liksom inget roligt längre. Den där jävla Jante kan mer eller mindre fara åt Helvete tycker jag… Jag tillhör en grupp människor som gärna vill formulera tankar som inte nödvändigtvis kan appliceras pragmatiskt. Någon form av filosofiskt gångbara resonemang kan man väl kalla det för. Min egen uppfattning är att jag är ganska bra på...
Jag är nog egentligen bara helt avkopplad när jag skriver. Då kan jag släppa allt annat och bara låta orden fylla ut skärmen. Det behöver egentligen inte finnas en färdig plan för vad som ska skrivas, bara lösryckta idéer och en i förväg formulerad inledning brukar räcka för att jag ska kunna ljuga ihop en sida eller två. Jag blir koncentrerad på det jag gör och inget annat har egentligen någon betydelse under den tid...
När man talar om kändisar brukar man säga att hela deras uppenbarelse, deras utseende och personlighet är deras varumärke. Tänk till exempel vad Paris Hilton tjänar bara på at dyka upp på en kändisfest! Det gäller att vårda sitt varumärke så det blir lukrativt! Andra personer, sångare och sångerskor har förstås också varumärken i sin röst eller sin musikalitet, man förväntar sig att de ska framföra musik på et visst sätt, sjunga som de brukar etc. Skådespelare...
Jag har gått och tänkt på det här ganska länge men liksom inte riktigt kommit till skott att skriva något om det. Det är ju så att om man ska komma någonstans här i världen – bloggvärlden etc., då verkar det vara behövligt att koncentrera sig på en enda sak, eller en grupp av saker som har en väldigt tydlig gemensam nämnare. Skriver man till exempel om film är det fördelaktigt att man skriver om...
Författeriet fortsätter..Jag har fantastiska grannar!
Ny framsida och ett nytt smakprov :-)Frihet och skåpmat
Första genomgången – smakprov
Minns du hur jag hjälpte dig?Mitt varumärke, mitt språkbruk!
Boken är på väg!
Madeleine Brent
Sagan om Ems