Film, Musik, Litteratur, Tankar
Jag har vid tidigare tillfällen påstått och konstaterat Destroyer skulle vara ett högst mediokert album. Men som vanligt har det också lite med dagsformen och vilken inställning man har till musiken just vid lyssningstillfället att göra också. Det är onekligen ett mer välproducerat album än de tidigare tre och det är väl egentligen inte så svårt att räkna ut när man läser att det är Bob Ezrin som producerat. Det är en tjockare ljudbild...
Det här är en väldigt bra platta med John Mellencamp, den är stabil och med många medryckande melodier. Och även om jag kanske inte vill sträcka mig så långt som att kalla det hela för musikalisk perfektion så är det bra nära och det är sannerligen ytterst kompetent utfört, både när det gäller låtskrivande, framförande och hela produktionen egentligen! Det är förvisso inte lika bra som mästerverket Uh-huh från 1983 men absolut inget som...
Om, när man lyssnar på Rock and Roll Over har den föregående plattan – Destroyer, från samma år i bakhuvudet blir det här en kopiös besvikelse. Det är inga direkt utmärkande låtar och allt blir liksom en enda sörja. Och faktum är att jag nästan kände mig lite irriterad i slutet av albumet och hoppades att det snart skulle vara slut! Det är märkligt, för det är egentligen samma typ av musik som Kiss...
Det är Party of One jag använder som referens när jag lyssnar på Nick Lowe. Jag tror inte att det är särskilt representativt längre (om det någonsin varit det) och är mer någon sorts alternativ country rock än den Crooner pop som pryder de senare albumen. The Convincer, Dig my mood och At My Age i alla fall. Men det är fantastiskt bra! Jag har svårt för det här i början men nu har...
Jag vet inte riktigt vad man ska säga om John Mellencamps diskografi längre. Jag har lyssnat igenom en hel del skivor, både från den tidiga perioden – eller tidigt åttiodal i alla fall, till de senare eller åtminstone sent nittiotal. Den här skivan – American Fool, är väldigt bra, den tillhör den period av John Mellencamps karriär som jag finner vara riktigt lyckad och där nästan alla skivorna har stora kvalitativa kvaliteter. Den är...
Det här kommer förmodligen att låta lite märkligt, för jag gillar verkligen de enkla och okomplicerade låtarna på Dressed to Kill. Det är verkligen melodierna som står i förgrunden och det gör ingenting att de tekniska färdigheterna på instrumenten inte är fulländade, eller att Gene Simmons och Paul Stanleys stämmor emellanåt skär sig lite mot varandra. Det gör bara att det låter lite mer äkta än vad det troligen skulle göra om allt far...
Jag vet inte om Aqua gjorde flera än två skivor? I alla fall så räcker Aquarius inte upp till knäna av Aquarium! Det är visserligen fortfarande inte dåligt på något sätt men hit-kvaliteten finns inte där på samma sätt. Det är ok att lyssna på fortfarande och några låtar är fantastiska men det fattas något i helheten som jag inte kan sätta fingret på… Det blir påträngande att lyssna på för mycket i taget...
Hotter than Hell är inte ett lika klockrent album som debuten! Hela produktionen är sämre och man har heller inte fått till låtarna med samma träffsäkerhet, inget sticker egentligen ut från mängden utom möjligen titelspåret Hotter Than Hell. Tyvärr har jag, som ett stort fan av filmen Kiss Meets The Phantom of the Park (som bandet själva tydligen hatar) svårt att ta till mig texten efter att idogt lyssnat på den alternativa text som...
I Vågens Tecken är åter ett tillfälle då jag får en smäll på fingrarna! För det vet man väl hur Lili & Sussi låter? Man har ju hört Oh Mama till leda, deras senaste försök i melodifestivalen och någon låt till. Men se där bedrar man sig! Det här är inte alls så dansant som man skulle kunna tro. Det är faktiskt till och med återhållsamt många gånger skulle jag vilja påstå! Betydligt bättre...
Mera Blues! Den här gången handlar det No Dark in America – pianobaserad sådan, eller rättare sagt elpiano låter det som. Det finns förstås karakteristiska gitarr riff också men är betydligt mer sparsmakat än de riktigt riviga elektriska bluesgitarristerna. Stundom pendlar det nästan över mot jazzen och är en frisk uppblandning tycker jag. Plattan är kanske lite för lång för det blir lite träligt i slutet.,
FÖRHANDSBOKA: Utbränd Förbrukad och Klar!
Ny framsida och ett nytt smakprov :-)
Sagan om draken som blev en prinsessa
Sagan om det brustna hjärtat
Sagan om det ärvda blodet
Invigd 50 års presentBoken är på väg!
Minns du hur jag hjälpte dig?
Mitt varumärke, mitt språkbruk!
Ville Einstein förenkla resonemangen?