Film, Musik, Litteratur, Tankar
Jag vet inte hur många gånger jag har konstaterat att Accept klarar sig alldeles utmärkt utan sin forne sångare Udo Dirkschneider. Det gäller förstås de senare plattorna medan den här något helt annat. Om man ska gå rakt på sak är Eat the Heat verkligen inte en av Accepts bättre plattor. Den är egentligen helt ok och att ha den på som bakgrundsmusik är inget problem. Det som däremot är problem är att det inte riktigt hörs att det är Accept....
Tänk att jag en gång i tiden avfärdade Accept med den här plattan som något som var på väg utför och troligen aldrig skulle kunna prestera på samma nivå som förr igen. Låt vara att Accept inte har låtit som ”förr” sedan dess heller, de har snarare låtit bättre! Det här är alltså plattan som kom emellan Objection Overruled och Predator som jag båda har skrivit om sedan tidigare. Varför jag har missat denna kan jag inte svara på. Men bättre sent än...
Det finns några saker som verkligen utmärker eller har utmärkt Accept genom alla år. Det första är förstås Udo Dirkschneiders karaktäristiska sång som i princip inte går att härma. Det är också fantastiskt effektiva gitarriff hur enkla de egentligen är och så är det förstås körsången som mer eller mindre nästan låtar som en manskör! Här är det ajöss med det första epitetet eftersom Udo äntligen blivit ersatt med Mark Tornillo. Jag säger äntligen för att jag gärna vill se...
Accept är ett band som har gått från klarhet till klarhet under de senaste åren. Både Stalingrad och Blood of the Nations kändes oerhört fräscha för att komma från ett gammal ”avdankat” band som Accept. Här når de faktiskt nya höjder. Jag vet inte om jag kan påstå att det är det bästa någonsin från Accept men det är i alla fall bra nära! Mark Tornillo har växt så pass bra in i bandet att man aldrig kunnat ana att det tidigare fanns en...
Det här var onekligen en av de första hårdrocksplattor som jag riktigt fastnade för. Ännu roligare är att den faktiskt håller än i dag och att det fortfarande är riktigt bra när man slänger på den. Accept var (är) ett av de där banden som man gärna skulle vilja inkludera i NWOBHM men det spricker förstås eftersom de har sitt ursprung i Tyskland… Några klassiska och oförglömliga spår finns det! Naturligtvis titelspåret som faktiskt orsakade viss debatt...
Jag har verkligen inte haft koll på Tygers of Pan Tang genom åren utan var tvungen att läsa på. Inget som har direkt med musiken att göra på det Tygers of Pang Tang så klart. Men det slår mig att det verkar som att bandet legat på is vid två tillfällen genom åren, att det alltid funnits minst en originalmedlem i sättningen, dock inte alltid gitarristen Robb Weir som numera är den som får benämnas...
Jag skrev om det här bandets debutalbum – Rock Royale – för ett par år sedan. Jag var helt tagen och även om jag inte riktigt hade koll på bandets påstådda influenser (jag hade faktiskt aldrig hört Hellacopters!!) fullt ut kunde man höra en spelglädje som infinner sig väldigt sällan. Sedan dess har Burn hunnit byta och lägga till medlemmar, dessutom bytt bandnamnet till Burn GBG och nu har de alltså kommit med nya...
Jag känner inte att det finns så mycket mer att säga om U.D.O.s skivor än vad jag redan har gjort. Det är i stort sett rätt bra men inget vidare minnesvärt. Med det menar jag att efter en genomlyssning eller två finns det inget som har satt sig. Inget man direkt kommer ihåg som står ut från det andra. Kanske är just den här skivan något bättre på det än genomsnittet av skivorna men det...
Aqua och Aquarium är musik som jag har upptäckt på senare år. Jag har tidigare funnit det vara lite tramsigt och barnsligt i soundet även om det varit gjort med glimten i ögat. Men nu har jag alltså insett den här skivans storhet! Nästan varje låt är oerhört medryckande och rösterna, den klena kvinnorösten och den grova mansrösten som gjorde Barbie Girl till en sådan hit funkar riktigt bra! Det är lätt att lyssna...
Jag vill inte påstå att jag upptäckte Timbuktu i samband med TV’s ”så mycket bättre” men lite närmare honom har man väl kommit kanske. Jag ser det lite som en påminnelse eftersom jag redan innan hade två plattor med honom. Den här är faktiskt rätt grym. Timbuktu har en känsla för texter och kluriga och filosofiska sådana också. Tyvärr har jag emellanåt lite svårt för att höra var han rappar om, men det man...
Korrekturläsning
Min extra familj!
FÖRHANDSBOKA: Utbränd Förbrukad och Klar!
Tiden som stod still
Versatil – min styrka, min förbannelse.
Tomma Tunnor
Sagan om EmsBoken är på väg!
Sagan om det brustna hjärtat
Ville Einstein förenkla resonemangen?