Film, Musik, Litteratur, Tankar
Jag vet faktiskt inte vilken skiva som blev min inkörsport till Annihilator men jag är i alla fall säker på att det inte var denna, deras första skiva! Under åren har Annihilator, eller Jeff Waters som egentligen ÄR bandet, lyckas förbli innovativa och intressanta och när andra band har utvecklats åt det negativa hållet och känts trötta har Jeff alltid lyckats verka vital när det gäller kompositionerna! Det här är alltså debutskivan och den är...
Grejen med alternativ musik är att man aldrig riktigt vet vad det är för nåt innan man lyssnar på det. And We Should Wll Die of That Roar pendlar mellan nästan distorsion på sången och något som skulle kunna platsa i valfri revy. Det är mer närvaro än i den typiska kupletten men det är under stundom 3/4 takt som för tankarna till det teatraliska. Faktum är att jag är tämligen imponerad av multiinstrumentalisten som ligger bakom det...
Säga vad man vill om Alestorm men det har onekligen hittat sin egen nisch och följer den stenhårt. De kallar själv sin stil för True Scottish Pirate Metal och det är en fantastisk beskrivning av vad det handlar om. Det är nämligen precis så det låter. Det är klatschiga melodier som doftar saltvatten. Det är lätt att känna igen soundet det är i det avseendet ganska lättlyssnat. Problemet är att när man har hört en låt har...
Till Dig är egentligen en ganska bra skiva, det är många medryckande melodier och om man tar det för vad det är finns det faktiskt underhållning att hämta här. Sonja Aldén har en mycket behaglig röst och även om det är genant att säga det så har jag vid flera tillfällen uttryckt åsikter om att Shirley Clamp skulle ha Sveriges bästa schlagerröst. Men med den här skivan i ryggsäcken så inser jag att jag vid något tillfällen blandat...
När jag först hörde talas om det här bandet för inte särskilt många veckor sedan fångades jag av själva omslagsbilden på skivan. Det är märkligt egentligen, att man med stor precision kan sluta sig till vad det är för slags musik med detta som enda referenspunkt. Det ska tilläggas att den omslagsbild som pryder den här recensionen är något annorlunda jämfört med den jag såg, då det här rör sig om en specialutgåva med en...
Ett typiskt medelmåttigt album. Någon höjdpunkt, Heatseeker och någon till, men på det hela taget ganska jämntjockt och tråkigt. Men eftersom det trots allt är kompetent genomfört, musicerat och producerat och att Brian Johnson skriker mindre än vanligt klättrar den lite.
Jag tror att det var fler än jag som förvånades när Accept släppte ett nytt album 2010 efter 14 års tystnad, på skivfronten i alla fall. Än mer förvånade blev vi när vi upptäckte att det faktiskt var ett alldeles utmärkt album som verkligen inte skämdes för sig och som dessutom gav mersmak. Personligen trodde jag mest att det handlade om ett undantag och att det ungefär var lika stor chans för ytterligare ett album med Accept som att...
Min kärlek till Accepts definitiva genombrottsskiva Balls to the Wall gjorde att jag, vid den här perioden i mitt liv, även införskaffade flera andra plattor med bandet och den här står fortfarande i vinylbackarna. Det är på sätt och vis Accepts sista skiva eftersom Udo Dirkschneider sedan hoppade av och bandet splittrades. Att de sedan har återförenats flera gången sedan dess och gett ut skivor är en annan historia… Hur som helst så var jag initialt inte särskilt nöjd med plattan. Jag tyckte...
Det här är en skiva med Accept som jag inte hört innan och blev väl egentligen sugen på den eftersom jag på senare tid skrivit så pass mycket om Udo Dirkschneiders soloprojekt U.D.O. Och det här är, enligt vad jag förstår, den sista skivan som Udo Dirkschneider medverkar på överhuvudtaget när det gäller Accept, ett band som tampats med pauser, avhopp och uppehåll sedan slutet av 80-talet egentligen. Det är hur som helst ett bra album och man känner igen vilka det är...
Det här var inte ett lika bra album som Predator från 1996 och jag vet inte riktigt om jag kan förklara varför. Det låter lite – alldagligare, om man kan uttrycka sig så? Det är mindre som sticker ut från mängden helt enkelt. Det är inte lika intressanta melodier men det är förstås ett kompetent framfört album på alla sätt och vis ändå. Man får ungefär det man förväntar sig av Accept, de håller sig fast vid den stil och...
FÖRHANDSBOKA: Utbränd Förbrukad och Klar!
77% klart! :-)
Vinylsamlandets återkomst
Tiden som stod still
Ny framsida och ett nytt smakprov :-)
Författeriet fortsätter..100 Sidor! Mer än halva manuset!
Mitt varumärke, mitt språkbruk!
Genomgången av manus fortsätter
Sagan om det brustna hjärtat