Film, Musik, Litteratur, Tankar
Byrd får man kalla för klassisk symfonisk hårdrock. Anthem är inte alls dum faktiskt och en platta som jag hittade i en 10-pack CD för 49:- på Ginza! Det är många sweeps och arpeggios liksom Yngwie Malmsteen eller Tony MacAlpine och sångaren känns skolad. Det låter så i alla fall och det blir faktiskt lite tröttsamt i längden. En platta man kan plocka fram då och då hur som helst!
Jag kände väl till The Kentucky Headhunters till namn tidigare, men deras musik hade jag ingen koll på. Och även om jag av princip egentligen ogillar samlingskivor är det en utmärkt inkörsport till något nytt och obeprövat. Skivan är från 1994 och om jag förstår det hela rätt gjordes det tre skivor innan dess. Det här är således inte en samling som spänner över hela karriären! Men bra är det! Det är trevlig Honky Tonk...
Det här var ytterligare en i raden av de skivor/artiser jag hade noll koll på. Jag tyckte dock att själva omslaget såg kul ut och värt att offra en stunds medvetande på! Tyvärr visade det sig vara outhärdligt! Det är väl inte dåligt egentligen, bara musik som inte passar mig och jag verkligen inte hur jag ska beskriva den! Läser man på Wikipedia rubriceras den som Art pop, folktronica och dream pop. Det är inte...
Dwight Yoakam är ingalunda något okänt kort för undertecknad, faktum är att jag brukar gilla hans skivor! Detta utan att för den skull någonsin ha rålyssnat på hans produktion. Oftast är det i en stil som jag anser vara countryns stereotyp och det är aldrig tråkigt att höra vad han har tagit för sig att spela in på skiva! Man kan förvänta sig vad som helst (som ett trumpetsolo mitt i alltihopa!) men här håller...
Det här hade jag ingen som helst koll på, men det är ju alltid roligt att utforska nya marker och det var precis det jag gjorde! Det visade sig att Teddy Thompson representerade något som jag skulle rubricera som country. Singer-songwriter säger kanske någon? Ja, det är möjligt, det är ett begrepp som jag inte har så bra koll på. Hur som helst tycker jag att det var en ganska menlös platta som förvisso är...
Det enda jag tidigare hört med Sparks är egentligen deras monsterhit This Town Ain’t Big Enough for the Both of Us. Det är en riktigt höjdare och man får väl säga att det kom till under glamrockens storhetsperiod. Detta även om glam- eller glitterrocken främst var ett brittiskt fenomen (Sparks är från USA). Att beskriva den här plattan rent musikaliskt är otroligt svårt. Som en ständig Bohemian Rhapsody där klassiska tongångar kombineras med rock kanske? ...
Tiden som stod still
Tack för allt Bengt!
77% klart! :-)
Sagan om Ems
Min kärlek till visan!
Mannen på Torget tar form
Tomma Tunnor
Ville Einstein förenkla resonemangen?
Ny framsida och ett nytt smakprov :-)
Genomgången av manus fortsätter