Film, Musik, Litteratur, Tankar
Redan i ingressen eller teasern eller vad man ska kalla den för väcks intresset för filmens innehåll till liv. Filmen som behandlar djupt troende människor och deras kontakt med den mörka okulta sidan är i princip alltid intressanta. Lägger man också till Ron Perlman i en roll som präst blir det än mer intressant. Så börjar förtexterna och filmen förflyttas fem år framåt i tiden. Som vänligt när det gäller den typen av förflyttning i tiden börjar...
Utgiven av: Norstedts Förlag ISBN: 91-1-863512-1 Det här är en skojig bok som beskriver allehanda vandringssägner, titeln är förstås lånad av en sådan också. Den var dock inte lika intressant som jag hade förväntat mig, kanske beroende på att den vid det här laget har några år på nacken. Letar jag årtal hittar jag 1986… Man kan tycka att det inte skulle ha så stor betydelse för innehållet om boken råkar ha några år på...
Miniserie om en collageprofessor som hittar en mystisk väska. I den finner han detaljerat bevismaterial från en mordutredning, det är bara en hake… Det är han som är offret och han är inte död än! Det visar sig att han har fem dagar på sig att förhindra att han blir mördad vilket är lättare sagt än gjort. De flesta i hans närhet står uppsatta som misstänkta vilket gör hans undersökningar mycket svårare, dessutom verkar ödet...
Annie (Tanya Dempsey) har blivit misshandlad av sin pojkvän för sista gången och flyr till sina två vänner Stevie och Rose (Debbie Rochon och Tina Krause). De berättar för henne att de håller på att filma en dokumentär om häxkraft och övertygar hennes snart att sitta med i en seans framför kameran. Det som var menat att vara fejkat blir snart bister verklighet när något ont verkligen släpps löst av deras riter. De tre vännerna...
Ett antal omärkta gravar upptäcks i samband med ett bygge av ett nytt shoppingcentra, samtidigt har man också funnit ett videoband som visar mordet av två kärlekskranka ungdomar i närheten. Det blir Professor Sparrow (Ariauna Albright) och hennes elevers uppgift att undersöka saken. På platsen där man tänkt bygga ligger ett gammalt hus som dessutom säga vara hemsökt, det beger sig teamet och slår upp sitt högkvarter. När teamet gräver djupare och fler mystiska saker...
Jag tror att det var fler än jag som förvånades när Accept släppte ett nytt album 2010 efter 14 års tystnad, på skivfronten i alla fall. Än mer förvånade blev vi när vi upptäckte att det faktiskt var ett alldeles utmärkt album som verkligen inte skämdes för sig och som dessutom gav mersmak. Personligen trodde jag mest att det handlade om ett undantag och att det ungefär var lika stor chans för ytterligare ett album med Accept som att...
Min kärlek till Accepts definitiva genombrottsskiva Balls to the Wall gjorde att jag, vid den här perioden i mitt liv, även införskaffade flera andra plattor med bandet och den här står fortfarande i vinylbackarna. Det är på sätt och vis Accepts sista skiva eftersom Udo Dirkschneider sedan hoppade av och bandet splittrades. Att de sedan har återförenats flera gången sedan dess och gett ut skivor är en annan historia… Hur som helst så var jag initialt inte särskilt nöjd med plattan. Jag tyckte...
Det här är en skiva med Accept som jag inte hört innan och blev väl egentligen sugen på den eftersom jag på senare tid skrivit så pass mycket om Udo Dirkschneiders soloprojekt U.D.O. Och det här är, enligt vad jag förstår, den sista skivan som Udo Dirkschneider medverkar på överhuvudtaget när det gäller Accept, ett band som tampats med pauser, avhopp och uppehåll sedan slutet av 80-talet egentligen. Det är hur som helst ett bra album och man känner igen vilka det är...
Det här var inte ett lika bra album som Predator från 1996 och jag vet inte riktigt om jag kan förklara varför. Det låter lite – alldagligare, om man kan uttrycka sig så? Det är mindre som sticker ut från mängden helt enkelt. Det är inte lika intressanta melodier men det är förstås ett kompetent framfört album på alla sätt och vis ändå. Man får ungefär det man förväntar sig av Accept, de håller sig fast vid den stil och...
Jag vet inte hur många gånger jag har konstaterat att Accept klarar sig alldeles utmärkt utan sin forne sångare Udo Dirkschneider. Det gäller förstås de senare plattorna medan den här något helt annat. Om man ska gå rakt på sak är Eat the Heat verkligen inte en av Accepts bättre plattor. Den är egentligen helt ok och att ha den på som bakgrundsmusik är inget problem. Det som däremot är problem är att det inte riktigt hörs att det är Accept....
Den otänkta tanken
11 Gånger Eddie Meduza var ett geni!
100 Sidor! Mer än halva manuset!
Mitt varumärke, mitt språkbruk!
FÖRHANDSBOKA: Utbränd Förbrukad och Klar!
Mannen på Torget tar form
Sagan om draken som blev en prinsessa
Genomgången av manus fortsätterBoken är på väg!
Tack för allt Bengt!