2 fast 2 furious – 2003 – mer biljakter…

Liksom föregångaren The Fast and the Furious är det i 2 Fast 2 Furious de snabba bilarna som står i centrum. Paul Walker har huvudrollen och repriserar sin roll från första filmen kan man tro. Eller ja, det gör han ju, men mycket vatten har flutit under broarna och när vi kommer längre fram i serien, kommer vi att upptäcka att 2 Fast 2 Furious ingalunda kommer så nummer 2 i den kronologiska ordningen filmserien utspelar sig i. Men strunt i det för tillfället. Filmen tar sig början med street-racing (såklart) och bygger sedan upp handlingen mot att Paul Walker, som nu inte längre är polis, blir rekryterad att genomföra ett uppdrag åt polisen. Han kräver att hans partner blir en kille han kände för många år sedan eftersom han verkligen vill ha någon som, enligt honom, kan köra bil.

Sagt och gjort. Paul och kompisen Roman nästlar sig in hos filmens skurk för att polisen slutligen ska kunna sätta dit honom. Vägen dit är så klart full av biljakter. Något som jag inte riktigt fattar är att om man vill hålla sig under ytan och inte bli upptäckt och jagad av polisväsendet, varför har man då så uppseendeväckande bilar? Vore det inte bättre med mer neutrala fordon så man kunna slinka under polisens radar? Det blir kanske inte lika spektakulärt på film men kanske lite mer realistiskt?

Hur som helst är handlingen väldigt tunn och det mesta känns som en ursäkt för att kunna visa biljakter. 2 Fast 2 Furious är kanske på pappret en logisk uppföljare till föregångaren men det bli mest pannkaka av det. Visst, älskar man biljaktsfilmer så finns det väl en viss behållning men jag skulle nog hellre blicka mot nu blåser vi snuten för att få en film med lite klass och intressantare karaktärer. Men eftersom jag ämnar att plöja alla filmerna i den här serien är jag tvungen att blicka framåt mot nästa del – Tokyo Drift. Ni får gärna önska mig lycka till. Jag kanske behöver det?