Film, Musik, Litteratur, Tankar
Jag har hittills recenserat en betydande del av Kiss albumproduktion och verkligen hittat skiftande kvaliteter. En del album är egentligen så bedrövliga att jag knappast förstår att de blev utgivna, medan andra faktiskt är så bra som man kan förvänta sig av Kiss. Detta menar jag inte för att de skulle vara några musikaliska genier, verkligen inte! Utan snarare för att Kiss är ett sådant mytomspunnet band som av någon outgrundlig anledning lyckats hålla sig...
Jag har vid tidigare tillfällen påstått och konstaterat Destroyer skulle vara ett högst mediokert album. Men som vanligt har det också lite med dagsformen och vilken inställning man har till musiken just vid lyssningstillfället att göra också. Det är onekligen ett mer välproducerat album än de tidigare tre och det är väl egentligen inte så svårt att räkna ut när man läser att det är Bob Ezrin som producerat. Det är en tjockare ljudbild...
Första genomgången – smakprov
Invigd 50 års present
Minns du hur jag hjälpte dig?
11 Gånger Eddie Meduza var ett geni!
Som en Blomma
Jag bloggar, alltså är jag!
Sagan om det ärvda blodet
Mitt varumärke, mitt språkbruk!
Ville Einstein förenkla resonemangen?
Genomgången av manus fortsätter