Billy Gibbons and the BFGs – Perfectamundo – 2015

Perfectamundo var Billy Gibbons första soloplatta. I alla fall i officiellt. Enligt min åsikt hade han redan i flera år varit den drivande kraften i ZZ Top. Och man fråga sig hur mycket Dusty Hill och Frank Beard bidrog till plattor som La Futura, Mescalero och XXX. Min egen personliga åsikt är att de inte var lika intresserade av den konstnärliga drivkraften och kanske hellre vill spela på scen för att tjäna pengar än att vara del av någon kreativ process. Men det är en högst personlig åsikt som jag inte har några egentliga belägg för.

Hur som helst känns Perfectamundo som synnerligen experimentell. Visst känner man igen Billy Gibbons gitarrspel. Det är ingen annan som låter som honom och inte när det gäller sång heller. Man känner igen sig i soundet men det är ändå lite för modernt för min smak. Det är auto-tune och till och med rappande gästartister på några av låterna. Däremot förväntar man sig kanske att Billy Gibbons skulle ha skrivit allt material själv eller åtminstone medverkat som delkompositör. Men Perfectamundo innehåller faktiskt en del covers. Dessutom är det lite kubanska rytmer som gör plattan lite exotisk.

Jag som är lite mer ”old-school” kanske inte uppskattar experimenten lika mycket som andra och jag tycker snarare att det blir lite för opersonligt och tillrättalagt. Helt ok platta helt klart men inte riktigt den bluesrock jag hade hoppats på.