Månadsarkiv: juni 2020

hunky dory

David Bowie – Hunky Dory – 1971

Jag vill inte påstå att jag är någon kännare av David Bowies musik. Häromåret fick jag dock lust att utforska några skivor av/med denne man för att utöka referensramen. Det blev förstås inte av att jag skrev något om något av albumen – förrän nu! Jag hörde någon gång att tycka om David Bowie skulle vara ungefär det samma som att säga att man tycker om musik. Påståendet bygger förstås på hans mångsidighet och det...

the dead code

Wargames 2: The Dead Code – 2008 – En av de BÄSTA uppföljarna!

Jag hade väl egentligen ganska lågt ställda förväntningar på den här. Få uppföljare till älskade original lyckas leverera ens i närheten av det man hoppas på, och i synnerhet inte när det gått 25 år mellan dem. Så döm av min förvåning när jag upptäcker hur mycket jag gillar det här! Det är i stort sett samma film som den från 1983, man har bara hottat upp det hela lite. Datorer är inte lika sci-fi...

War of Words

Fight – War of Words – 1993

  War of Words är en platta som har hade tänkt skriva om för länge sedan. Sen glömde jag bort det och ägnade mig åt något annat istället. Sen tog jag fram och lyssnade på den, skrev inget, stoppande undan den igen och nu har jag plockat fram den igen! Den här ’gången ska det banne mig bli av att jag skriver några rader om den! Det är alltså den första skivan av projektet Rob...

Fred Åkerström

Min kärlek till visan!

Följande text skrevs egentligen för en tidning vars namn vi ska lämna utanför det här. Anledningen till att krönikan nu publiceras här istället, är att man från tidningsredaktionens håll inte riktigt uppskattade det språkbruk med diverse runda ord som jag kände var nödvändigt för krönikans utformning. Det fanns helt enkelt inget sätt att skriva runt dem och samtidigt behålla kontexten av vad jag ville ha sagt. Cornelis Vreeswijk Jag vet faktiskt inte riktig när jag...

wasp

W.A.S.P. – W.A.S.P. – 1984

  W.A.S.P. Under den tid som OKEJ var en tidning som gick att läsa, kanske beroende på min egen ålder vid tidpunkten, presenterades ett extremt band som åt rått kött på scen och dessutom hade en naken kvinna som de torterade. Det bandet vad W.A.S.P. Med dagens mått mätt låter det förstås inte extremt men under åttiotalets första halva orsakade detta så mycket ramaskri att självaste Siwert Öholm var tvungen att debattera om detta i...

metallica

Metallica – Metallica – 1991

  Det här var plattan som, i mångt och mycket delade fansen i två läger. Det fanns de som menade att det här var det bästa som någonsin kommit från Metallica medan andra, inklusive mig själv, metaforiskt menade att det här var bandets sista platta, eller åtminstone början till slutet. Detta är en inställning som jag än idag bejakar, den kommersiella framtoning bandet tog i och med den här plattan kanske renderade några sköna dollar,...

Walk the line

Walk the Line – 2005 – Filmen om Johnny Cash

På baksidan står det om inre demoner och tungsinthet och med detta som utgångspunkt måste man säga att Joaquin Phoenix gör ett strålande jobb i gestaltningen av legendaren Johnny Cash. Det är en gripande film och ett levnadsöde, kärlek och drogmissbruk tillsammans med väldigt bra musik då några av Johnny Cash allra främsta, eller åtminstone mest kända låtar framförs i filmen. Reese Witherspoon som spelar Johnnys stora kärlek fick en Oscar för sin rolltolkning men...

morning star

Entombed – Morning Star – 2002

Jag har väl aldrig direkt lyssnat på Entombed även om jag förstås har varit medveten om deras musikhistoriska betydelse när det gäller skandinavisk death metal. Det var åtminstone vad det en gång i tidernas tidiga gryning sades att den här musikstilen kallades för och det hörs väl kanske att det är pionjärer på området som framför musiken, men jämför man med extremare band av i dag är det här inte särskilt utmärkande. Det finns väl...

King of the Kill

Annihilator – King of the Kill – 1994

Det fanns en tid då jag tyckte att King of the Kill var den bästa platta som någonsin hade gjorts! Det var musik som var precis anpassad till mig, snabba gitarrer innovativa riff och helt enkelt ett ganska klassiskt Heavy Metal sound. Jag utforskade senare några plattor till med bandet och även om de förstås skiljer sig lite åt så finns det en gemensam nämnare. Man hör lätt vilket band det är även om Jeff...