
Nick Lowe – Party of One – 1990
Det är Party of One jag använder som referens när jag lyssnar på Nick Lowe. Jag tror inte att det är särskilt representativt längre (om det någonsin varit det) …
Läs merFilm Musik Litteratur Tankar
Det är Party of One jag använder som referens när jag lyssnar på Nick Lowe. Jag tror inte att det är särskilt representativt längre (om det någonsin varit det) …
Läs merFaceless World har ett mycket modernare sound än debuten Animal House från 1987. Det låter inte alls lika mycket Accept längre, det är lite fränare och lite tuffare än vad …
Läs merComa of Souls är min tredje bekantskap med tyska Kreator. Det är också det tidigaste albumet jag har hört med dem. Det innebär inte att det är några duvungar …
Läs merJag har alltid haft en soft spot för filmer som involverar Bermudatriangeln. Faktum är att jag finner de legender och teorier som har formats kring platsen genom åren fascinerande. Ju …
Läs merDet här är ingalunda Panteras första album, faktiskt det femte, men Cowboys from Hell var den skivan som slutligen fick Pantera att placera sig i samma skara som de …
Läs merJag vet inte riktigt vad jag väntade mig av Blood Games. Med tanke på bilderna kunde man väl räkna ut att det skulle vara en ganska sleazy film. Och det …
Läs merÄven om jag alltid har tyckt att Jeff Waters gitarriff varit innovativa och fräscha på alla Annihilators skivor är det här nog ändå en utveckling från debuten. Det är här som man på allvar …
Läs mer